Hej!
Mitt tredje Citat kommer från sida 102.
"Mamma rusade ut i hallen och slet fram vår stora röda resväska ur den stora garderoben. Pappas finlandsresväska. Med stora svepande rörelser drog hon ned pappas finska kostymer från galgarna. Hon slängde ned dem i resväskan. Skjortorna och slipovern åkte ner tillsammans med slipsar och livremmar."
Här håller Leenas mamma på att kasta ut Leenas pappa, men efter att fadern kastar en stor sten genom vardagsrumsfönstret, där familjen befinner, sig ångrar sig modern och släpper in fadern igen.
Jag valde detta citatet därför att händelsen äger rum precis i början av kaos. Det är innan de värsta perioderna, innan misshandel och ångestattacker. Vi som har en överblick över boken kan se detta och fråga oss om det inte hade varit bättre om han förblev utslängd.
Även om det hade varit ett hårt slag för familjen med en skilsmässa och förlusten av en förälder, hade ändå inte det varit bättre än en flera år lång period av bråk, fylla, misshandel och sist men inte minst långa perioder där tre små barn hade varken ett fungerande hem eller föräldrar som tog hand om dem. Det fanns ju långa perioder när Leena inte ens visste var hennes bröder befann sig och ännu mindre var de sov om nätterna, och om Leena och Markku mådde dåligt, hur måste inte Sakari, som var flera år yngre, ha mått. Han slutade ju till och med att tala under flera perioder.
Det är nog fel att säga allt detta är faderns fel, mamman var ju lika full som pappan, och vart var socialen i allt detta? Men jag tycker ändå att det är tydligt att pappans alkoholism har en mycket destruktiv inverkan på mamman. Jag tror att det som modern så ofta säger i boken, att hon bara super för att stå ut med sin man, stämmer ganska bra. Jag tycker dock att resonemanget är förfärligt självisk. Jag tror nog att barnen skulle må väldig mycke bättre med en nykter förälder än med två nedsupna.
Jag håller absolut med om att mammans resonemang är själviskt. Vid ett par tillfällen säger hon "Jag slutar om du slutar." Bara en sådan sak är ju ganska självisk - hon tar ju inget eget initiativ till att ta tag i sin situation, utan skyfflar över ansvaret på sin man. Det är mycket troligt att hon super för att "orka med" sin tillvaro och sin man, men det är ju också otroligt själviskt. Precis som du säger, barnen hade mått så mycket bättre av att en förälder var nykter. Kanske är mamman rädd för att ta tag i sin situation? Kanske är det ändå en viss trygghet i att vara kvar i det gamla?
SvaraRaderabra citat och kommentar, du fick mig att fundera! :)
Intressant tankegång. Det här är helt klart så att säga starten på de långa åren med supande och misshandel av alla slag, men också punkten där boken ändrar sin karaktär.
SvaraRaderaBra citat
Jag tror det ligger mycket i vad du skrev Anna om trygghet. Jag tror att mamman inte vågar ta tag i situationen.
SvaraRadera