Citat nummer ett är från början av boken, sidan 19-20:
"På kvällen satt vi i sängarna och åt nya smörgåsar och drack mjölk. Mamma sa att redan imorgon skulle hon ställa upp alla kökssakerna i skåpen och då skulle vi få riktig lagad mat igen."
När man tittar tillbaka i boken "Svinalängorna" och läser meningar som dessa, blir man tragiskt nog väldigt förvånad. Är det här verkligen Leenas mamma? Citatet är taget från när familjen precis flyttat in i den nya, fina lägenheten. Föräldrarna är enormt stolta över sitt exklusiva boende och Leenas förväntingar på det nya livet är skyhöga, likaså hennes syskons. De känner fortfarande lycka och trygghet i sitt hem.
Det är vid tillfällen som dessa som man bara vill gå fram till dessa vuxna människor, som under de kommande åren kommer att utsätta sina egna barn för smärta som de knappast själva kan ana, och be dem att ta vara på vad de har just nu, att inte sumpa det. Antagligen hade de tyvärr redan börjat dricka vid detta tillfälle, men inte i större mängd än att det hade kunnat stoppas. De har fortfarande jobb, ett fint hem och barn som litar på dem. Och det gör mig så fruktansvärt frustrerad att de ändå måste ta till spriten. Om man skulle fråga dem varför de inte nöjde sig med livet de hade, skulle man antagligen få svaret att det hade det så pass dåligt ställt ekonomiskt, att de helt enkelt inte stod ut längre. Då kan man ju bara dra slutsatsen att människor som dessa anser det viktigare att ständigt vara berusade, än att ha råd med mat till sina barn.
Detta gör mig helt enkelt frustrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar