Sid. 222:
"Kopplade hastigt min skuggbild när jag mötte någon och ryckte den till mig."
Leena står ute på gården och dör, med skammen som bly i skorna. Då hon träffar någon så "kopplar hon sin skuggbild", för ingen får veta.
Leenas mamma har alltid velat hålla fasaden uppe. Hon har inte velat ta emot någon hjälp, vare sig det är kläder från farmor eller sjukvård då hon legat med brutna revben. Leena är likadan. Hon tar ansvar hemma och är duktig i skolan, och ingen får veta hur det egentligen ligger till. För hon vet ju att det finns de som har det mycket bättre än vad hon har, och hon har ju erfarenhet av vuxna som inte bryr sig.
Meningen beskriver tydligt känslorna hos det barn som Leena faktiskt är. Hon måste koppla sin pinsamma skuggbild för att den inte skall springa iväg och avslöja sig. Jag tolkar det som att hon måste koppla sig själv, hindra sig själv från att bryta ihop och berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar