flöjten

Inte gråta, Inte gråta .
jag smög iväg från teatern.
Det var när jag cyklade hemåt som jag fattade att allting nog var värre än jag visste.
Jag gav Terrie blockflöjten när jag kom hem
Han gnagde sönder den i ett huj

som ett kött ben.

När jag läste detta så tyckte jag mycket synd om Leena. jag fattar inte hur svårt det kan ha varit för henne. Att bara för att hennes föräldrar inte bryr sig om henne så bara slutar hon med allt hon tycker är roligt.

Och jag kan faktiskt känna igen mig för när jag var mindre hade jag väldigt svårt att tackla motgångar t.ex när vi hade börjat med gångertabellen i 4an och jag kunde inte lära mig 7ans tabell efter att ha försökt i 3 dagar och då gav jag bara upp men till skillnad ifrån leenas fall så var mina föräldrar där och fick mig att fortsätta och det har varit likadant med mitt musik spelande.