Sid. 150:
"Vi skulle bara vänta, gick det inte den här veckan så gick det nästa."
Under en nykter period ersätter pappan ett beroende med ett annat och han börjar tippa. Han är övertygad om att han kommer att vinna någon gång och han lovar att köpa finkappa, brottningskläder, trampbil och vita plastlackstövlar när det händer.
Man säger att hoppet är det sista som lämnar människan. Så länge man har kvar hoppet så kan man inte bli besviken, men när hoppet försvinner och ersätts med verkligheten, blir situationen helt annorlunda och väldigt jobbig att hantera. Då Leenas föräldrar flyttade till Svinalängorna så var de övertygade om att de skulle få ett bättre liv. Men snart började de förstå att, precis som i tippningen, så var de långt ifrån vinst. Detta ledde till att de började dricka.
Hoppet kanske inte är det sista som lämnar människan, men då hoppet försvinner förlorar människan annat, som samvetet, orken och glädjen. I alla fall stämde detta i Leenas föräldrars fall, tyvärr.
Du har rört mig till tårar med detta inlägg!(ingen ironi).
SvaraRaderaNär jag började läsa boken och läste om hur familjen började anpassa sig till samhället och arbeta sig uppåt i "samhällsstegen" och sen så började tippa av sin väg mot ett bättre liv så blev man väldigt deprimerad av att boken tagit en sådan vändning.
Men detta är bara ett vanligt exempel på verkligheten, vilket gör mig ännu dystrare när jag tänker på hur folk har det i dagens samhällen, vare sig det är i Rosengård i Malmö eller i en liten by i Kenya, vart är denna värld påväg?!?!