In Deo speramus,(i gud, vi förlitar oss)
"Men jag har hört dig be till Gud mamma. Och du säger Voi Herran Jumala, och det betyder Åh Herre Gud.""Det är sådant man säger, och alla människor ber till en Gud när de inte har någon annan utväg."
Känner sig någon träffad?
Själv som muslim så ber jag regelbundigt till gud(Allah) varje dag när jag kan, ibland hinner jag inte eller så kan jag inte.
Som det flesta sett i filmer då slutet verkar närma sig och folket blir helt desperata så ber de till gud. Varför?
Jag tror nog att folk i hopplösa situationer, eller åtminstone situationer som de inte själv kan påverka deras öde, så har man inget annat val än att förlita sig på en högre makt. Är detta verkligen riktigt tro?
Gud är förlåtande och givmild, men är det verkligen rätt att strunta i Gud och synda och strunta i sin gud, tills när läget kommer och man ångrar sig och behöver h*n, för att sedan återgå till samma levnadsvanor, utan samvete eller en känsla av skyldighet??
Vare det är rätt eller inte vill jag tro på förlåtelse...
SvaraRadera