Ibland ville jag att mamma skulle dö

Sid. 234
"Jag visste inte vad jag ville. Men ibland ville jag att mamma skulle dö. Så att det äntligen skulle vara över någon gång."

Detta säger Leena när problemen är som störst hemma. Det är mitt i en fylleperiod och Leenas mamma var full och däckad nästan varje dag som Leena kom hem. Leena måste hela tiden vakta sin mamma för att hon inte ska dö, av överdos eller ta självmord. Hon börjar mer och mer ge upp hoppet om att hennes föräldrar någonsin ska komma tillrätta med alkoholproblemen.

Jag tror absolut inte att Leena hatade sin mamma. Det finns flera ställen i boken som visar att Leena älskar sina föräldrar och de älska henne, även när det är som värst. Men hon hatar det som hennes mamma och pappa håller på med, och då känner hon ibland att det ända sättet att få stopp på problemen är att hennes mamma dör, och tar problemen med sig i graven.

Jag tror också att det kan vara en ren impulstanke, efter besvikelsen som uppstår, när hon förstår att allt hennes jobb för att hjälpa sina föräldrar var helt förgäves, en uppgiven sista tanke på hur problemen ska kunna lösas och hur hon ska kunna leva ett vanligt liv.

Jag kan själv känna igen mig. Inte att mamma ska dö, men på annat sätt. Man kan orka med lagom mycket av en viss sak, t.ex. skolarbete, men när det blir för mycket så blir man lätt väldigt frustrerad och då tänker man istället: nu skiter jag i alltihop! Det är lite så som jag tror Leena Känner.