Mitt fjärde och sista citat har jag hämtat ifrån s.236
"Hon fyllde näven, slängde in dem i munnen, tuggade tuggade, svalde och svalde."
Just denna texten handlar om att Leenas mamma försöker att ta livet av sig. Leena är påväg att förlora sin mamma. Men i sista sekund hinner hon till telefonkiosken för att ringa ambulansen.
Ett stort vardagsproblem är att varje år tar många människor i Sverige livet av sig. Detta är också ett problem som bara växer och växer. Orsaken till att Leenas mamma försöker att ta livet av sig är nog, när hon inser vilket stort problem hon har ställt till med under sitt och hennes mans drickande, hur det har påverkat barnen negativt. Vilken tur att hon hade just Leena vid detta tillfälle.
Det som gör mig förtvivlad är att hon inte ser vad hon kan återställa, sluta med drickandet och återgå till det normala. Att hon vill leva ett långt liv tillsammans med sina barn. Pappans misstag kan vara svårt att acceptera och det blir nog aldrig accepterat över huvudtaget, dvs att han slog mamman.
Under livets gång finns det svackor som jag tror vi alla har upplevt någon gång. Men när livet går neråt måste man se det ljusa och leva kvar för dem man älskar och för dem som älskar tillbaks.
När jag var liten hade jag en granne som hette Birgit. Hon hade en dotter som var 35 år och bodde hemma. Tyvärr så var hon inte så framåt hon kanske hade skilt sig eller så var det någon annan anledning till att en period såg man hur hennes liv gick neråt. Den sista skymten av henne som jag såg, var på en bår med en filt över sig, då hon hade hängt sig. Denna händelsen är en av många och vi måste alla tillsammans vara uppmärksamma och hjälpa dem personer med personliga problem. Just vid detta tillfälle tänkte man "ibland går det uppåt och ibland går det neråt". Man trodde att man skulle får se henne glad igen. Men tyvärr, och nu har man lärt sig att vara mer uppmärksam.
Jag kan inte annat än att instämma. När en människa inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv, då har människans omgivning såväl som samhället inte varit tillräckligt uppmärksamt. Jag har själv inga nära anhöriga som har tagit livet av sig, men som människa berörs man alltid av andras tragiska öden. Man hör människor berätta om vänner till dem som har avslutat sitt liv alldeles för tidigt, och som har lämnat hela familjer efter sig. När jag hör något sådant blir jag alldeles kall, och tyst. Ett självmord är ett så tragiskt livsöde att jag inte ens kan föreställa mig hur det måste vara för familjen. Fy sjutton vad hemskt!
SvaraRaderabra citat, och gripande reflektioner!
Jag anser att det är fegt att ta självmord men ibland så orkar man helt enkelt inte mera, eller så tänker man inte riktigt klart.
SvaraRaderaNär jag gick i trean så hade jag en kompis som en dag hade 3 systar och dagen där på bara 2 st. Hennes storasyster hade hoppat från en bro. Hon är inte den enda i min bekantskapskrets som har tagit sitt liv, man känner ju till en del och det är ju bara för tragiskt.
Man hör ganska ofta om folk som tar sina liv, ibland kanske det är samhällets fel men om ingen vet att den här personen tänker ta sitt liv, vems fel är det då?
Håller med er båda. Det är hemskt när en människa inte vill leva längre och det är sällan så att omgivningen märker hur allvarligt det egentligen är. När det går så långt att en person tar sitt liv, lämnar den efter sig en stor sorg för de som står den nära.
SvaraRaderaDet var gripande att läsa.
Jag kom på något jag nästa hade glömt.
SvaraRaderaEn barndomsvän till mig hittade sin döda pappa i hallen en dag när hon kom hem från skolan när vi gick i 2an el 3an, han hade tagit sitt liv.
Jag förstår inte hur folk med små barn kan bara ta sitt liv utan att tänka på vad de gör mot sitt barn. Det hon såg kommer aldrig att försvinna, bilden kommer alltid vara kvar i hennes huvud.
Hennes pappa var älskad av oss alla.
det är absolut på ett sätt fegt att ta livet av sig, speciellt när man lämnar barn och familj efter sig. Men man tar ju trots allt inte livet av sig "bara för att", utan förmodligen för att man mår så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen, och att man inte känner att man kan få hjälp av någon annan. Men precis som du säger Andrea, att lägga skulden på samhället i de fall då ett självmord inte går att förutse, det är kanske lite galet.
SvaraRaderaJag måste säga att jag tycker att det var väldigt själviskt av Leenas mamma att försöka begå självmord. Tragiskt, självklart, men själviskt som bara attan.
SvaraRaderaHåller givetvis med er, men samtidigt, vad ger henne (Leenas mamma) rätten att ställa till det såpass mycket, inte bara i sitt liv utan även i den resterande familjens, bara för att ta den så kallade "lätta" vägen ut och begå självmord? Rätt och rätt förresten, det är inte som om det finns en regelbok för livet och döden, men vad jag försöker få fram är att hur desperat Leenas mamma än är efter döden så borde det ligga i hennes ansvar att åtminstone FÖRSÖKA ordna upp allting igen efter allt hon och pappan ställt till med.
Leena har stått ut med deras ständigt onyktra tillstånd allt för länge bara för att bli lämnad i sticket av hennes föräldrar som inte har viljan att ta sig själva i kragen och se in i all skit som de faktiskt har orsakat, och hur stor skada de har vållat. Är det någon som förstår mitt resonemang? xd
Håller med till tusen om hur själviskt Leenas mamma agerar, inte bara det faktum att hon väljer att begå självmord FRAMFÖR ÖGONEN på sin egen dotter, utan även att bara lämna sina barn i ett hem där hon vet att de kommer att utsättas för många olika sorters våld av sin egna pappa. Det är precis som att hon tänker ungefär "nu är de inte mitt problem längre" och bara skiter i vilka minnesbilder hennes självmord kommer att ge dem.
SvaraRaderaDessutom blir man ju fundersam över samhällets sätt att agera (eller rättare sagt, INTE agera). Men som ni säger, man ska inte lägga hela skulden på dem. Tycker bara att man kunde ha öppnat ögonen lite mer, de måste ju ha sett att något var fel.
Men som sagt, håller med er om hur tragiskt det är att sånt här ska behöva ske.
Håller med dig och de andra som har kommenterat innan mig. Det väldigt själviskt att begå självmord dessutom är det väldigt tragiskt att försöka göra det inför sina barn.
SvaraRaderaÄven om jag håller med er om att det kan vara fegt att begå självmord, så förstår jag varför Leenas mamma försökte göra det (och nästan lyckades) just då. Efter alla dessa perioder, bråk och ekonomiska problem så vill hon egentligen inte leva längre. Och efter ett sådant stort bråk blev det bara för mycket. Allting bara försvann ur huvudet på henne, även barnen. Och det fanns bara en tanke kvar: "Jag vill dö. Nu." Och det försökte hon göra...
SvaraRaderaIntressant inlägg och intressanta kommentarer!
SvaraRadera