Osäkerhet

Hej! här är mitt tredje citat på sidan 213.

"Jag slog i huvudet vart jag än vände mig. Jag tröstade mig med att jag nog delade mitt öde med andra. Men jag kunde inte vara säker".

Detta citatet är nog mitt favorit citat i denna bok, för när jag läser det så är det så många tankar som dyker upp i mitt huvud.

Vissa perioder i allas liv kan vara tunga och jobbiga. Man brukar för det mesta varken veta ut eller in. Allting man gör kan kännas som att det blir fel och helt enkelt ingenting blir rätt, som om man glider fram genom en tjock dimma. Sådana här perioder tror jag att man vill vara någon annan eller känna att någon annan går igenom samma sak. Fast då brukar osäkerheten göra sig påmind och slingrar sig fast vid en som en elak orm. Man kan få för sig att det bara är en själv som går igenom just detta och vågar helt enkelt inte prata ut om vad man innerst inne känner.

För några år sedan när jag tyckte allt var jobbigt, ville jag vara mer som min bror. Han verkade ha så lätt för sig, men på grund utav osäkerhet kunde jag aldrig prata ut om mina känslor. Det som var, var att min bror kände samma sak och ville hellre vara som mig. Så när jag och min bror till slut satte oss ner för att prata ut lärde jag mig att vara nöjd med den jag är, för trots allt han ville ju vara som mig! Jag tror att när man tycker livet är hårt ska man prata med andra, för oftast finns det personer som går igenom precis samma sak.

I vissa stunder kan man känna sig ensam, på grund utav att man inte kan läsa andras tankar. Om osäkerheten  börjar komma brukar det oftast leda till dåligt självförtroende. Då kan man visa på en hårdare fasad utåt än vad man innnerst inne känner. Jag tror att det viktigaste är att man är ärlig mot sig själv och försöker se framåt mot en ljusare framtid.

Detta året fick en nära släkting till mig diagnosen bröstcancer. Det kom som en chock för det var ingen som trodde att hon var sjuk. När jag träffar henne och hennes familj, så är det som om det ligger en extra, jobbig skugga omkring dem. Det är svårt att veta vad man ska prata om med dem, för all humor är som bortblåst. Det finns en chans att hon kommer att överleva, men osäkerheten har sugit sig fast i henne och hennes familj. Jag hoppas innerligt att denna skugga ska försvinna för dem, men jag är rädd för att det kommer att ta tid, om den ens en gång gör det. Fast jag tror personligen att det är viktigt att vara optimist i sådana här situationer och försöker tänka på en ljusare framtid.