Men ändå sa mamma. De sas att de finska barnen hade sisu och var tappra eftersom de inte grät, men det borde man väl ändå fatta, att de var i chocktillstånd... tänk dig själv att ha en namnskylt om halsen och sitta ensam...alla var förstås lika rädda...
sidan 36
Detta citatet beskriver det hemsaka som hände barnen i Finland när det var krig där. Det beskriver den rädsla som ett barn utsatts för när de är utan sina föräldrar. Man kan aldrig glömma, men heller aldrig komma ihåg något hemskt som man inte förstår. Dessa barnen kände sig övergivna och undrade troligen om deras föräldrar älskade dem. Det var ändå en god gärning att de vuxna satte sina barn på tågen. De ville att de skulle få det bättre och att de skulle ha mat för dagen. Men det kan ta flera år för ett barn att återhämta sig och bygga upp ett förtroende för sina föräldrar igen.
Jag valde detta citatet för att det är lätt att förstå den rädsla som beskrivs och man kan försöka sätta sig in i situationen som barnen hade det, men man kan nog aldrig förstå hur hemskt det var utan att vara med om det själv. Det är ofta man blir rädd men ingen människa kan känna lika och man kan därför inte förstå hur någon annan känner djupt inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar