Mitt fjärde citat kommer från sida 131.
"Jag ville inte höra det där sista. Jag höll för öronen och bad till Gud. Gode Gud, hjälp mamma och förlåt mig för att jag stannar hos Åse. Gode Gud gör så att Sakari sover och inte hör något. Gör så att Markku sover över hos en kompis. Gode Gud, om jag inte trampar på streck och inte gör några dumma saker."
Om man sätter detta i ett sammanhang så har Leena just haft en smärre ångestattack för att hon hör sina föräldrar bråka och hennes pappa misshandla hennes mamma genom väggen när hon sover över hos sin kompis Åse. Hon tror att att han håller på att döda henne och hon ber till Gud i förtvivlan.
Trots att Leenas föräldrar inte är troende så är kyrkan något som tilltalar Leena. Det kan dels bero på gemenskapen på söndagsskolan, på de goda kakorna och de vackra sångerna men jag tror att det är något mer. Jag tror att det som tilltalar mest är att ha någon som man kan be och vädja till när man har absolut ingen annan att gå till. Leenas mamma sa en gång att Gud, honom ber hon bara till i hopplösa situationer som sista utväg.
Jag tror inte att det i Leenas fall är så att det är kristendomen som religion som tilltalar utan just det att hon så ofta är helt ensam med sina problem och hon behöver någon, om inte en mänsklig själ, så i alla fall en idée, en tanke, att fråga om hjälp.
Det som jag tycker är värst är att Leena inte har utrymme i sina böner för att önska sig en ny stereo, som hennes kompis gör. I Leenas böner så tar hon på sig alla problem "om bara jag sköter mig och inte gör något dumt så kan väll mamma och pappa bli nyktra".
Dessutom tvingas hon att oroa sig om saker som barn inte ens ska behöva tänka på. Hon oroar sig för sina bröder och för sina föräldrars välbefinande och det ska inte vara hennes problem att oroa sig för. Ett av de stora privilegierna med att vara barn är att man får vara självisk. Man får önska sig en stereo i sina böner, man får önska sig exakt vad man vill för man ska inte behöva tänka på vad någon annan behöver. Däremot när man är vuxen, och kanske gjort valet att skaffa barn, då har man ett ansvar för barnets välbefinnande och då har man kanske inte råd att önska sig en stereo längre. då kanske man måste prioritera någon annans behov framför sina egna.
På det viset tycker jag att Leenas föräldrar beter sig som småbarn. Det är tydligt att de underprioriterar sina barn och, även om de inte märker det själva, så tvingar de på Leena sina vuxenproblem.
jag håller fullt och fast med dig Irma. det känns hämskt när mn läser hur vuxen hon tvingas att vara just för att inte hennes föräldrar kan ta sitt ansvar. Det är ju faktiskt dom som bestämmde sig att skff barn, det var ju inte leena som bad att hennes mamma skulle skaffa barn. ändå är det hon som tar det stora och tunga ansvaret om sin familj.
SvaraRadera