tisdag 23 november 2010

bli straffad av att försöka rädda någon som man älskar.

sid 200

"Jag höll fast Terrie i halsbandet och kämpade med skräcken.
Ingen fara. Släpp honom. Hundar grejar sånt där själva.
Snälla mamma.
Seså, släpp honom nu Leena svarade hon.
Snälla mamma.
Var inte så hysterisk Leena.
Jag skämdes för att jag var rädd och släppte.
Terrie kastade sig över Henry. Han visade tänderna och saliven skummade ur munnen. Henry morrade. Terri attackerade. Då öppnade Henry sitt enorma gap och kastade sig över Terri. Hundarna tumlade runt på golvet. Sedan försvann Terries huvud in i Henrys mun. Terrie gnydde till och paniken sköt som iväg mig som en kanonkula. jag drog och slet i Terrie. Slog på Henry och ropade. Hjälp!
Ingen fara hörde jag Solveig säga. Sedan kände jag pappas fasta hand om tröjan på ryggen. Han vände mig om och gav mig en rungande örfil. Sedan blev det tyst.
Jag låste in mig med Terrie i ett rum. vi satt på golvet. När jag klappade honom på halsen försvann hela mitt pekfinger in i hans hals. Jag stängde in Terri i rummet och gick till mamma. Hon var packad och varken såg eller hörde mig."

Först får jag säga, ja jag vet att det var ett långt citat. men jag fick inte med allt som jag ville om jag inte skrev ner hela. sen blev jag fast för all som stod med, så jag ville inte ta bort nått, för jag tyckte allt kändes så viktigt i detta citat, i alla fall för mig.

Detta är ju bara ett till bevis för hur dåligt Leena har det. och när jag läste detta drabbades jag nästan av panik. för visst, hundar kan klara saker själva, men i bland kan det gå över styr (precis som med människor) när någon inte vill ge sig. Och lena vill ju inte släppa Terrie för att hon vill skydda han. men att inte någon av hennes föräldrar kunde fattat det gör mig väldigt besviken. och sen slägger hon (får la säga att jag hade nog gjort samma sak om jag var henne. ) och sen börjar ju hundarna att bråka och först verka allt gå okay, det är under kontroll och det händer inga farliga grejer. Tills Henry biter tag i Terries huvud, och när Leena hör sin hund gny följer hon ju bara sina instinkter och försöker att rädda Terrie som hon älskar. hon Verkar inte veta vad hon ska göra, men sen roppar hon på hjälp som jag tycker är bra, men sen när Solveig säger att det inte är någon fara blir jag såå arg och sen när hennes pappa ger Leena en örfil för att hon försöker att rädda den hon älskar, då blir jag rent av förbannad. För så gör man inte som förälder! för det första tar man inte och slår sina barn, och sen för det andra inte, inte, inte när hon gör nåtgot som i alla fall jag anser vara rätt, att rädda någon som står henne varmt om hjärtat.

Får kanske också säga att hade detta hänt mot någon av mina hundar skulle jag göra precis samma sak som Leena. jag skulle försöka rädda dem, inget annat. kanske därför jag fastnade för detta citat.

2 kommentarer:

  1. Fängslande citat, jag förstår varför du tog med hela. Du beskriver det på ett sätt som gör att jag tänker tillbaks på citatet när jag läste det i boken. De du säger om dina hundar tror jag dig om. Att bli straffad för att försöka skydda den man älskar är något som absolut inte borde finnas. Det är något som måste motarbetas och fås bort från jorden.

    SvaraRadera
  2. Jag har hund och jag älskar honom nästan som mina barn!

    SvaraRadera