Över min döda kropp !

Detta är mitt andra citat från Svinalängorna, men det är en väldigt lång text så jag har tagit ut den delen som jag skall reflektera om:
"Utan förvarning deformerade pappa mammas ansikte gång på gång. Mamma sydde sitt ena ögonbryn. Hon sydde sitt andra ögonbryn. Hon fick en bula i pannan... Pappa gick mot mamma med en kniv. Jag ställde mig framför henne. Om du ska döda mamma så får du döda mig först. "

Det räcket inte att läsa de här raderna för att förstå hur Leena känner sig i detta läge.
Jag skulle inte någonsin vilja uppleva något i närheten av detta som Leena får göra. Det går bara helt enkelt inte. Och att hon dessutom ställer sig mitt i korselden och bokstavligt taget lägger sitt liv på linan för att rädda sin mamma, från hennes pappa dessutom!

Våld är inte något helt ovanligt i dagens samhälle, oavsett kontinent eller kultur. Och varken ålder eller kön på offret gör det lindrigare.
Men i detta fall är det inte just Leena som misshandlas så brutalt, det är henne föräldrar, hennes två grundpelare, hennes två förebilder som har tagit hand om henne sen hon varit i hennes mammas mage och är hennes allt.

Just i detta fall bestämmer sig pappan för att skona de, han är ju såklart alkoholpåverkad men att det kan gå så långt gör att jag hatar alkohol så enormt mycket, att slå sin fru som man lovat att älska i nöd och lust. Men istället slå in hennes ansikte ?

Men detta blir inte enda gången som Leena får vara med om våld i deras hem. Hennes pappa misshandlar också henne när hon börjar käfta emot. Uuusch..