Att bara spela med...

Mitt andra citat är från sidan 122.

” – Du vet hur han är. Spela bara med när han är dum så blir det inget bråk.”

Detta citat tycker jag säger ganska mycket om flera av familjerna i boken. Åses mamma håller ihop med Sten, som inte direkt beter sig bra mot varken mamman eller Åse. Han har dock ett välbetalt jobb och med tanke på hur dåligt Åse och hennes mamma levde, så är det fullt förståeligt att mamman inte ville ge upp honom i första taget.

Också hos Leena kan jag hitta samma sak. Irma skrev att hon trodde att Leenas mamma inte var speciellt nöjd med sin situation. Jag är av samma uppfattning. Det känns som att hon egentligen är ganska klok, men att hon har nästlat sig in i en situation som hon inte kan ta sig ur. Att ta sig ur kanske inte kan ses som ett alternativ, så i stället försöker hon mildra sina tankar genom att supa ner sig tillsammans med Leenas pappa.

Men vad är det som får fruarna att stanna kvar när de märker vart deras situation är på väg? Vad är det som får barnen att hålla tyst när deras föräldrar verkligen far illa? Varför agerar inte samhället?

I grund och botten tror jag att det handlar om den trygghet, som vi hela tiden trånar efter. Vi människor har ett grundläggande behov av att ha en fast länk i livet. För kvinnornas del (speciellt de i Fridhem, där många var invandrare) tror jag att mannen är den fasta länken, oavsett hur han beter sig. Det finns alltid en viss trygghet i situationen. Barnen vill givetvis inte riskera att krossa den länk i livet som tidigare har varit en trygghet, och inte heller riskera att göra situationen värre än vad den redan är. Men samhället? Vad är deras ursäkt till att inte agera? Jo, de använder sig ju i grunden av samma princip. Spela bara med så blir det inget bråk. Genom att inte agera slipper man mycket av det merjobb som annars skulle ha kommit som ett brev på posten. Men visst tjänade varken samhället eller familjerna på det till slut?