God jul

''Julen brukade vara rolig men nu var pappa full precis hela jullovet''

Leena kommer hem en dag under jullovet och får bevittna ett bråk , mellan hennes föräldrar. Hennes far var väldigt vulgär och kallade mamman för olika saker. Leena skämdes så mycket så att hon kollade att balkongdörren och fönsterna var stängda. Hon låste dem och drog för gardinerna.

Det är sorgligt att Leena får bevittna detta.

ALEX

Bra jobbat!

Jag ser att ni skrivit med lust och glöd! Jag kommer att läsa mer era inlägg och kommentarer mer noggrant under de närmaste veckorna och jag kanske skriver en och annan kommentar jag också...

In God We Trust

In Deo speramus,(i gud, vi förlitar oss)
"Men jag har hört dig be till Gud mamma. Och du säger Voi Herran Jumala, och det betyder Åh Herre Gud.""Det är sådant man säger, och alla människor ber till en Gud när de inte har någon annan utväg."

Känner sig någon träffad?
Själv som muslim så ber jag regelbundigt till gud(Allah) varje dag när jag kan, ibland hinner jag inte eller så kan jag inte.
Som det flesta sett i filmer då slutet verkar närma sig och folket blir helt desperata så ber de till gud. Varför?

Jag tror nog att folk i hopplösa situationer, eller åtminstone situationer som de inte själv kan påverka deras öde, så har man inget annat val än att förlita sig på en högre makt. Är detta verkligen riktigt tro?

Gud är förlåtande och givmild, men är det verkligen rätt att strunta i Gud och synda och strunta i sin gud, tills när läget kommer och man ångrar sig och behöver h*n, för att sedan återgå till samma levnadsvanor, utan samvete eller en känsla av skyldighet??

Pappa hade kunnat bli fotbollsproffs, men tyvärr.

"Pappa hade kunnat bli fotbollsproffs, men tyvärr."

Detta träffar inte bara mig, utan mest min egen pappa.

När min pappa växte upp, levde han inte i de bästa förhållanden.
Han levde när det var krig, då fattigheten och hungern var stor i Port Said i mitt hemland Egypten.

Jag kommer ihåg hur han alltid berättade hur hans lag låg under med tre-noll och att han alltid var försenad men kom in i halvlek och avgjorde matchen. Jag kunde se lyckan när han berätta i hans ansikte. Han brukade spela barfota, eftersom på den tiden hade inte hans familj råd med fotbollskor. Han avslutade alltid berättelsen med ett dystert, "Om jag bara hade någon som ville satsa på mig, som ville hjälpa mig att bli något".

Jag tror inte vi uppskattar de förhållanden vi lever i. Vi får göra nästan vad vi vill. Vi får äta fem mål om dagen, om vi orkar och hinner med. Vi har ett eget rum, majoriteten iallfall. En egen data. Minimalt ansvar.

Men på min pappas tid, ungefär den tiden då Svinalängorna utspelade sig, så hade man inte samma möjligheter att uppfylla sina drömmar och ambitioner. Vilket vi borde uppskatta mer.

Vändningen

Pappa gav ett nytt nykterhetslöfte. ett äkta.

Och mamma trodde på honom.

Om han slutade så slutade hon.

Och då skulle hon banta också.

S243

när jag läste detta trodde jag faktiskt att hela historien skulle vända och istället för att gå emot hela Leenas liv men tyvärr hände inte detta och det har varit tider i mitt liv som har varit svåra och jag har känt mig totalt splittrad men då har det alltid varit en tid då allting har vänt men detta hände inte i boken och det tyckte jag var sorgligt.

Nicke kommer till klassen

Klassen förvandlades. Killarna blev frivilliga medlemmar i Nickes liga och fick nya namn; SadistMagnus, SpringJonasett, SpringJonastvå och Störbjörn. Bo-Peter Rosén blev värst av alla, Han blev Nickes bästis.

Sidan 90

Jag tycker att detta citatet är både ironiskt roligt och skrämmande sant och det är likadant nu för tiden.

Det jag tycker är roligt är namnen som pojkarna får särskilt "Sadist Magnus" för det är uppenbart att dessa små barn inte förstår innebörden med "sadist" och hur han bara numrerar "springpojkarna" tycker jag är humoristiskt.
Och det jag menar med att det är skrämmande är att även idag är det en person i en klass som alla vill vara med och gör allt för att få som de vill och detta tycker jag är sorgligt .

Nicke kommer till klassen

Över min döda kropp !

Detta är mitt andra citat från Svinalängorna, men det är en väldigt lång text så jag har tagit ut den delen som jag skall reflektera om:
"Utan förvarning deformerade pappa mammas ansikte gång på gång. Mamma sydde sitt ena ögonbryn. Hon sydde sitt andra ögonbryn. Hon fick en bula i pannan... Pappa gick mot mamma med en kniv. Jag ställde mig framför henne. Om du ska döda mamma så får du döda mig först. "

Det räcket inte att läsa de här raderna för att förstå hur Leena känner sig i detta läge.
Jag skulle inte någonsin vilja uppleva något i närheten av detta som Leena får göra. Det går bara helt enkelt inte. Och att hon dessutom ställer sig mitt i korselden och bokstavligt taget lägger sitt liv på linan för att rädda sin mamma, från hennes pappa dessutom!

Våld är inte något helt ovanligt i dagens samhälle, oavsett kontinent eller kultur. Och varken ålder eller kön på offret gör det lindrigare.
Men i detta fall är det inte just Leena som misshandlas så brutalt, det är henne föräldrar, hennes två grundpelare, hennes två förebilder som har tagit hand om henne sen hon varit i hennes mammas mage och är hennes allt.

Just i detta fall bestämmer sig pappan för att skona de, han är ju såklart alkoholpåverkad men att det kan gå så långt gör att jag hatar alkohol så enormt mycket, att slå sin fru som man lovat att älska i nöd och lust. Men istället slå in hennes ansikte ?

Men detta blir inte enda gången som Leena får vara med om våld i deras hem. Hennes pappa misshandlar också henne när hon börjar käfta emot. Uuusch..

Utan föräldrar som stöttar

Citat från Svinalängorna:
Kyrkan var fullsatt.
"Jag tittade efter mamma och pappa fast jag visste att de inte var där. Det gör ingenting tänkte jag. Men när jag tänkte det så gjorde det ont i magen och i halsen."

Här skulle Leena uppträda med sina kamrater, men till hennes besvikelse dyker aldrig hennes föräldrar upp trots löftena som föräldrarna lade.

Jag känner igen mig så enormt mycket i detta citat eftersom jag själv har varit i denna positionen förr. Jag vet att mina föräldrar gör allt vad de kan för mig och att de älskar och stöttar mig oavsett vad jag gör(nästan iallafall;) ).
Men jag har inte känt mig tom eller ensam i sådana lägen, utan lärt mig att det stärker om man är tillräckligt mogen för det. Jag blev mogen vid ung ålder.

Att Leena känner som gör är väldigt vanligt och förståeligt, för alla som har kämpat och lagt ner arbete och tid i något vill få den belöning och uppmärksamhet som man förtjänar, speciellt från föräldrarna som man ser upp till och har så stor respekt och förtroende till!

Men jag hade inte föräldrar som inte kunde komma på julavslutningar för att de hade supit sig fulla och inte orkade släpa sig till t.ex. föreställningar. För Leena sätter det här så enorma spår i ett barn som är så ungt och i sina sprudlande år .....

Synd om Pappa

Jag tyckte synd om honom på något vis. Det fick inte vara synd om min pappa.

Pappa hade kunnat bli fotbollsproffs, men tyvärr.

Han hade haft riktigt läshuvud, men tyvärr.

han kunde bli tekniklärare, men tyvärr.

hämtat från sidan 152

jag tycker att det är konstigt att Leena tycker synd om sin pappa efter allt han har gjort mot henne och hennes familj men samtidigt förstår jag det är ändå hennes pappa, och ett barn ska inte hata sina föräldrar.

Om jag var i Leenas position vet jag att jag skulle inte tycka synd om min pappa jag skulle ta med min lille bror och bara rymma med eller utan min mamma för om jag och min försvann skulle nog mamma också rymma eller det är vad jag hoppas på

flöjten

Inte gråta, Inte gråta .
jag smög iväg från teatern.
Det var när jag cyklade hemåt som jag fattade att allting nog var värre än jag visste.
Jag gav Terrie blockflöjten när jag kom hem
Han gnagde sönder den i ett huj

som ett kött ben.

När jag läste detta så tyckte jag mycket synd om Leena. jag fattar inte hur svårt det kan ha varit för henne. Att bara för att hennes föräldrar inte bryr sig om henne så bara slutar hon med allt hon tycker är roligt.

Och jag kan faktiskt känna igen mig för när jag var mindre hade jag väldigt svårt att tackla motgångar t.ex när vi hade börjat med gångertabellen i 4an och jag kunde inte lära mig 7ans tabell efter att ha försökt i 3 dagar och då gav jag bara upp men till skillnad ifrån leenas fall så var mina föräldrar där och fick mig att fortsätta och det har varit likadant med mitt musik spelande.

Jag dör nästan; blir du nykter nu då?

Mamma och pappa höll sig nyktra under tiden mitt operationssår läkte. Tio stygn. Jag fick mycket uppmärksamhet. Jag var överlycklig. Tänk, jag hade lyckats få dem nyktra.

Quatrième (la dernière)

Det här citatet visar flera olika saker, men först och främst visar den vilka dåliga saker alkoholen kan göra mot en människa. Om vi funderar lite på innebörden av citatet. ”Tänk, jag hade lyckats få dem nyktra.” Det behövdes alltså en blindtarmsinflammation på ett av barnen för att få bort föräldrarna från spriten. En dödlig sjukdom alltså. Det var en av de enda sakerna som kunde göra att föräldrarna slutade supa sig fulla – tillfälligt.

Tänk bara hur beroendeframkallande alkohol måste vara då!

Men vad om det inte var beroendeframkallandet som gjorde att de söp?

Tänk bara vilket fantastiskt samhälle socialisterna hade skapat då!

Oavsett vad det var som orsakade drickandet, så framstår fortfarande att alkohol kan göra förfärliga saker mot en människa. Så fort en period börjar, verkar det som att föräldrarna inte alls bryr sig om sina barn längre. Men det gör de ju fortfarande. Alkoholen gör bara att de inte kan tänka på det längre.

För i själva verket bryr de sig ju väldigt mycket om sina barn, det märker man när en period tar slut. Då försöker de nämligen att vara bra föräldrar igen, de försöker att tänka på dem istället för flaskan igen. Och så försöker de att ta igen det som de har missat under veckorna innan.

Förutom vilken stark dragningskraft etanolmolekylen har, visar citatet alltså även att Leenas föräldrar verkligen bryr sig om henne och hennes syskon; när det händer något allvarligt med henne lyckas de faktisk att motstå den underliga dragningskraften som en viss flaska i köket har. Men det gör inte att deras sätt att uppföra sig blir mindre oacceptabel!

Citatet visar också lite av hur beroende mindre barn är av sina föräldrar. Att de skulle göra vad som helst för att få föräldrarna att bry sig om dem igen, om det av något skäl har blivit så att de inte gör det. För Leena var sjukdomen egentligen bara en positiv sak, om den gjorde att hennes föräldrar blev nyktra.

Till sist säger det något om hur barn älskar sina föräldrar. Efter allt som de har gjort mot henne och syskonen, så kan hon ändå lätt förlåta dem för det så fort de bättrar sig lite. För oss som är äldre kan det kanske vara svårt att förstå, men för dem är det nog självklart. Det är ju pappa och mamma!

Som slutsats kan man säga att alkoholen alltså förstör väldigt mycket. Svinlängorna är bara ett exempel… Man kan undra varför man inte röstade ja på totalförbudet av alkohol.

Ska vi dricka lite?

Din pappa är periodare Leena.

- Vad är periodare för något?

Det är någon som dricker i flera veckor.

Troisième

För det första så undrar jag hur man kan dricka hela tiden, i flera veckor, utan att dö av alkoholen. Om pappan dricker, till exempel, 3 flaskor sprit den första dagen. Och det gör han också nästa dag. Och på det viset fortsätter han i flera veckor. Vi antar, för enkelhetens skull, att det han dricker i genomsnitt innehåller 15 % alkohol. Han dricker i genomsnitt 2 liter på 12 timmar, sedan väntar han 12 och börjar dricka igen. Pappans vikt är 90 kilo, längden 180 cm och åldern 50 år.

Enligt alkometern (http://www.shsweb.fi/shs/studieliv/alkometer.html) finns det 1,1 promille alkohol kvar i blodet från den första dagen, när han börjar dricka igen på den andra. Det kommer 2,5 promille till på dricktiden den andra dagen.

Vid en alkoholhalt i blodet på 4 promille eller mer blir etanolen dödande.

Om han på en dag dricker lite mer en genomsnittet, borde han alltså komma ganska nära döden. Varför tänkte inte Leenas mamma på det när hon ville begå självmord? Kvinnor tål ju alkohol sämre än män, hon kunde lätt ha druckit lite mer när hon ändå var inne på en period. Då hade hon inte behövt krångla till det hela med skumma piller och sådant…

Men, det handlade ju om citatet. (det är förresten Karin och Leena som pratar)

En periodare är alltså någon som dricker i flera veckor, och som sedan blir nykter igen. Men därefter kommer det en ny period, och så är personen full i flera veckor igen. Man är alltså alkoholist, fastän man har perioder då man är nykter. Vad är det som gör att man blir periodare då?

Ett exempel är det som händer i Svinalängorna. Pappan var redan full från början, vilket gör att det blir mycket bråk. Dessutom har familjen stora ekonomiska problem; även om pappan inte skulle supa upp alla pengar, så skulle de inte ha mycket att köpa mat, kläder och andra livsnödvändigheter för. Allt detta gör att båda föräldrarna börjar dricka, stora mängder, bara för att glömma hur allt ligger till.

Man skulle kunna se det som ett fegt och lite mindre effektivt sätt att ta självmord.

För när alkoholen i blodet har tagit slut, vad händer då? Ja, då är alla problem som innan igen. Och dessutom har man som föräldrar fått så mycket skuldkänslor gentemot sina barn, att det egentligen bara blir värre.

Men, även om Leena inte tror det ibland, så älskar hennes föräldrar sina barn, särskilt mamman. Och efter varje period så försöker de. De försöker att vara bra föräldrar igen, de försöker att ta hand om sina barn. Och ibland lyckas de att göra det i flera månader. Men till slut blir det alltid för mycket igen.

Och det är då en ny period börjar…

Skaffa dig en utbildning!

Du måste vara duktig i skolan och du måste skaffa dig en utbildning innan du gifter dig och skaffar barn. Annars är du fast, i synnerhet om du är född till kvinna. Se på mig sa hon. Jag är helt beroende av pappa.

Deuxième

I detta citat ser man tydligt hur kvinnor hade det i Sverige under 70-talet, och då särskilt i områden som Svinalängorna. I stort sett kan man se att kvinnor börjar få det bättre, men att det börjar med de som har en bra utbildning.

Leenas mamma har själv ingen bra utbildning, och hon tror att hon därför inte kan få något jobb, vilket gör att hon blir helt beroende av pappan (och alltså inte heller kan lämna honom). Man kan dock ifrågasätta om man som outbildad kvinna inte kan få något jobb alls; Riittas mamma har ju ett jobb på posten (även om det är som städare). Senare i boken får till och med Leena ett jobb, medan hon inte ens hade gjort klar grundskolan än.

Men även om man kunde få jobb som kvinna utan utbildning, så var samtliga dåligt betalda, och det gick inte att försörja sig på lönen, och särskilt inte resten av familjen. Vilket gör att vi kommer tillbaka till citatet igen: om du inte har en bra utbildning som kvinna, är du fast. Du kan inte få ett jobb vars lön du kan försörja dig och dina barn på, och du blir alltså helt beroende av din man, även om han visar sig vara en riktig skithög.

På grund av detta tycker Leenas mamma att det är särskilt viktigt att Leena får en bra utbildning. Hon vill inte att Leena ska bli lika beroende av hennes framtida man som hon själv är av Kimmo, vilket är ganska omtänksam.

På Leenas mammas tid började man dock prata mer och mer om skillnaderna mellan män och kvinnor, särskilt kvinnorna själva. Till exempel pratar Leenas mamma och Helmi ibland om det. Och om ett problem i samhället ska lösas, är det viktigt att det först pratas om det. Och att det erkänns att det faktiskt är ett problem.

Nu på 2000-talet har det ändrats väldigt många saker från 70-talet i Sverige, bland annat när det gäller att män och kvinnor ska vara lika. Nu kan män och kvinnor få samma utbildning, och i princip ska de också kunna få samma jobb. Det är dock fortfarande så att det går mer killar än tjejer på vissa utbildningar, och tvärtom på andra. Och även om kvinnor och män ska kunna få samma jobb, är det fortfarande inte helt rättvist; på vissa höga funktioner inom företag finns det fortfarande många fler män. Och dessutom tjänar män mer än kvinnor, oavsett vilket jobb man har. När det gäller motsättningarna mellan kvinnor och män har det alltså förbättrats mycket sedan Leenas ungdom, men det är fortfarande långt kvar tills det är helt rättvist.

"Jag glömde bort att lida lika ofta som jag led. Livet pågick ändå som vanligt"

Nummer tre, från sidan 213 i boken.
Det här citatet var i särklass det som påverkade mig allra mest. Det beskriver att Leena just nu är på den punkt där hon inte längre kan fortsätta, varken framåt eller bakåt. Men trots att Leena lever i total misär, är det allra mest skrämmande för mig att höra att all denna olycka, all ignorans och all avsaknad av kärlek, slutligen blivit Leenas vardag. Detta är ett uttryck sagt av ett barn som till slut har gett upp tron, hoppet och lyckan. Och för mig är det fruktansvärt skakande att höra ett barn uttrycka sig på det här viset.
Leena har blivit utsatt för verbal såväl som kroppslig misshandel, hennes föräldrar lever i en värld insluten i dimma skapad av alkohol och ignorans. Detta har gått så långt att Leena nu ser det som vardag, som en del av sitt liv. Kan ni tänka er det? Att händelserna återupprepas så många gånger att du inte längre kan urskilja skillnaderna mellan dagarna. Att bli utsatt för konstant plåga att det inte längre rör dig ryggen.
Det är vid den här punkt som man vet att de barnen som säger detta, står vid kanten av ett oändligt djup. Men faktum är att detta är så mycket vanligare än vad man tror, och precis som Leena säger, ändå fortsätter livet precis som annars. Överallt omkring oss finns det människor som lever i beständigt lidande, ändock är allting precis som vanligt för oss. Rätt sjukt, eller hur?

Flytta hemifrån

"När jag är sexton så flyttar jag. Då kan ingen bestämma över mig längre, sa jag."

Detta är i slutet av boken då Leena har smugit ut på natten tillsammans med Riitta och Åse för att röka och umgås med varandra. Dem hittar kojan som Markku, Gleen och Nicke byggt och börjar prata med varandra.
Det som Leena säger har jag full förståelse över och jag kan själv känna igen mig själv och andra säga detta. De enda skillnaderna är att det jag hört troligtvis inte kommer hända då dem bara sagt ut detta i ilska och att Leena förtjänar att få flytta hemifrån och starta om sitt liv under de omständigheterna som hon tvingats leva i.
Att flytta hemifrån verkar ju också som en väldigt bra lösning på alla de problem som hon har.
Hon har ju trots allt börjat bry sig mycket mindre om sina föräldrar och med tanke på att dem lever ett väldigt ohälsosamt liv så kanske dem har gått bort tills Leena hunnit fylla sexton.

Mamma skrek till

Citat från s.129


Jag la örat mot väggen som gränsade till mina föräldrars sovrum. Mamma skrek till. Det kom flera dunsande ljud på följd. Jag fick kramp i magen och började gråta.


Detta citatet är taget från när Leena sov över hos Åse en kväll. Tänk er att höra era föräldrar bråka genom väggen, dom skriker och slåss. Eran pappa slår eran mamma blodig, och allt ni kan göra är att sitta och lyssna på andra sidan väggen. J*vligt äcklig känsla måste de vara i alla fall. Jag kan knappt tänka mig in i den situationen, eller vill inte göra de heller för den delen. Tänk då att det finns barn som ser sina föräldrar misshandla varandra än idag, på riktigt. Vem vet de kanske är just dina grannar som utsätter sina barn för denna hemska syn !


/Felicia

Lida

"Jag glömde bort att lida lika ofta som jag led. Livet pågick ändå som vanligt"

Detta citat tycker jag visar en helhet över hur ofta hon led av alla de psykiska och fysiska påfrestningar som hon var tvungen att kämpa mot.
Enligt mig så kunde hon också få bort de påfrestningar som tyngde henne genom att gå till skolan, vara med kompisar eller helt enkelt bara vara ute i den sociala världen.
Och det här kan man reflektera i boken när man tydligt ser att hon försöker vara ute så mycket som möjligt, vara med åse eller att vara och simma.

Jag själv tycker att när man är social så är det den lättaste och snabbaste vägen till att slappna av
och slippa oroa sig över sina problem.
Det kan vara därför barn som lever under samma omständigheter ofta är ute länge på nätterna och kan i princip sova överallt bara för att slippa komma hem.

Citat från s. 235

Jag var overklig. Men skolan var verklig. Hur tog jag mig dit? Hur tog jag mig hem? Jag råkade komma hem mitt i ett kaotiskt bråk efter friluftsdagen. Det hade gått bra för mig och Cecilia på orienteringen och jag hade lyckats glömma bort läget hemma. Jag blev arg på mig själv när jag öppnade dörren. Hur kunde jag vara så dum?

Jag tycker att det här resonemanget Leena driver med sig själv beskriver hennes liv genom boken på ett bra sätt. Man märker tydligt hur hon i slutet på boken börjar tappa orken när det gäller hennes föräldrar, och mest försöker komma där ifrån.

Det som verkligen definierar det här stycket är att hon blev arg på sig själv för att hon inte tänkte på att hennes föräldrar skulle bråka. Det är väldigt synd att ett barn ska behöva ta för givet att hennes föräldrar slåss och bråkar, och sedan lägga skuld på sig själv för att hon inte gjorde det.

Will :P

Citat från s. 197-198

-Akta dig för knarkomanerna Markku.
-Äh, det är ingen fara pappa.
-Tänk på att du är Leenas och Sakaris storabror.
-Det vet jag väl att jag är.
-Men du måste visa att du är det.
-Du kan lita på mig farsan.
-Men för vaan Markku.
-Ja!
-Knarkotika är värre än DDT Markku.
-Vad är DDT?
-Vet inte, men fiskarna i havet dör av det.

Tyckte att det "djupa" samtalet mellan far och son var otroligt komiskt, både eftersom jag känner igen mig väldigt mycket i det och för att farsan verkar vara så skön när han är nykter. Känns också som om boken blir lite lättsammare vilket är skönt eftersom den är fylld av allvarliga händelser som inte riktigt balanseras upp tillräckligt för min smak.

Will :P

Julen brukade vara rolig

Från sidan 101.

''Julen brukade vara rolig men nu var pappa full hela jullovet. De bråkade. Pappa sluddrade fitta. Hora. Fitta, hora. Mamma spydde tillbaka, horunge, ynkrygg.''

I det här kapitlet beskriver alltså Leena ett av sina jullov. Leenas föräldrar är under hela det här jullovet fulla och bråkar hela tiden. På julafton ryker föräldrarna ihop på riktigt och Leenas pappa krossar en ruta när Leenas mamma slänger ut Leenas pappa på julafton.

Jag kan knappt tänka mig hur Leena känner sig under denna tid (eller under hela boken). Det måste kännas väldigt tomt och sorgligt, speciellt under jul när ens föräldrar beter sig så här.

Jag kan inte föreställa mig hur jag själv skulle reagera ifall mina föräldrar skulle bete sig sådär, men jag skulle nog känna mig väldigt tom, besviken, arg, frustrerad och ledsen på samma gång.

Så nu är mitt fjärde och sista citat klart. :)

/Nicke

Citat från sidan 165-166

"Cecilia i min klass simmade i samma grupp som jag. Hon kom alltid tvåa. Jag behövde knappt anstränga mig. Jag var snäppet bättre än hon. Det berodde på att jag simmade för att hålla värmen. Jag pausade inte när de andra gjorde det. Det blev så, att när Cecilia någon gång kom i min närhet på en tävling eller träning så behövde jag bara gasa på lite. Vips så var Cecilia på bekvämt avstånd igen. Vi förde en tyst kamp i vattnet. Jag njöt av att vara bäst på någonting. Cecilia sa ingenting, men hon var avundsjuk. Det var sådant man visste. Jag var avundsjuk för att Cecilia sprang 60m snabbare än mig."

Det här stycket gjorde mig glad, man märkte tydligt hur bra hon trivdes i simhallen jämfört med hemma. Att hon dessutom var bäst måste ha fått henne lycklig under timmarna hon spenderade där och ha hjälpt henne klara livet utanför simhallen utan att må allt för dåligt. Jag tycker också att stycket beskriver att alla är bra på någonting på ett trevligt sätt. En jobbig sak är att det är skrivet med så korta meningar.

Will

Att tigga om stryk

Sida 129

-Kan man tigga om stryk?
-Ja, mamma tigger om stryk, pappa säger i alla fall det.

Leena vaknar på natten hemma hos Åse och hör hur hennes föräldrar bråkar. Hon vill gå hem och få dom att sluta men går istället på toa av någon anledning.

Det här samtalet beskriver hur mycket barn verkligen lyssnar på vad deras föräldrar säger oavsett vad det är, eller vad dom menar. Det är skrämmande att folk får och har fått växa upp underliknande omständigheter. Jag vet inte hur jag själv hade reagerat i samma situation.

Will ;)

Bara dricka en enda kväll denna gång

Från sidan 249.

''Pappa bedyrade att det bara skulle dricka en enda kväll denna gång, och var det inte semester kanske.''

Här har alltså smugglaren ringt till Leenas pappa och berättat att han har fått in ett nytt parti ifrån Polen och att först till kvarn gäller.

Leena hoppas verkligen på att de inte ska köpa och Leenas mamma tvekar ifall de verkligen ska börja dricka igen efter att ha varit nyktra såpass länge. Leenas pappa intygar dock Leenas mamma att de ''bara'' ska dricka en kväll och hon ger tillslut med sig och sa att det var ok.

Detta leder ju till att allting blir som det var innan och Leena känner sig återigen obekväm hemma. Att de började dricka igen ledde ju också till att de blir omhändertagna återigen av socialen och blir omplacerade i en ny familj.

Jag tycker att det var väldigt dumt av Leenas föräldrar att börja dricka igen, för att hade ju avlagt ett löfte om att inte börja dricka igen, men jag antar att löften inte är lika lätta att hålla ett löfte som att bryta ett löfte.

/Nicke

Falsk lycka

"Jag var överlycklig. Tänk, jag hade lyckats få dem nyktra."

Citat numero dos, från sidan 204.
Detta är taget ur den stund då Leena för första gången på otroligt länge känner sig som prioritet nummer ett. Fastän hon ligger på sjukhus med en smärta så skarp att hon knappt kan resa sig, så är hon ändå lyckligare än vad hon någonsin varit förut. Tänk, hon har tillslut lyckats. Äntligen är hennes föräldrar nyktra. Och allting kommer bli precis som förr.
För vad gör smärtan efter en tarvlig operation henne, om det är det som får hennes föräldrar att hålla sig från spriten? Det är ett pris som hon gladeligen skulle betala, om och om igen om det så behövdes. För den smärtan är absolut ingenting i jämförelse med känslan av att vara totalt övergiven.
Jag kan inte annat än känna medlidande för Leena i denna hopplösa livssituation. Trots att Leena i denna stund är oerhört euforisk så kan jag inte hjälpa att tycka att dessa meningar inte speglar mer än det naiva barnet i Leena som fortfarande kämpar för det bättre. Det är mäkta tragiskt att Leena som så aninglöst sprudlar av glädje, fick känna på denna omöjliga lycka, bara för att återvända till avgrunden. Många gånger är det så mycket hårdare att få hålla om någonting som är så oerhört kärt för dig, för att sedan se hur det upplöses framför dig, än att aldrig haft det i sin äga. Och att invagga Leena denna absoluta falska lycka, var bara grymt och brutalt.

Har tyvärr ingen bra titel xd

"Jag var visserligen nöjd med deras reaktioner, men inombords pulveriserades jag framför deras ögon."


Det här citatet är mitt allra första citat, och kommer från sidan 186 i boken.
De är inne i ännu en period. Det är som om de knappt hinner avsluta en för att sedan än en gång försvinna in i en ny. Leena är fullständigt nedbruten och fullkomligt desperat efter tröst, efter respons på hennes ljudlösa rop efter hjälp. Men vart hon än tycks vända sig efter vuxen vägledning, sviks hennes förtroende. Och i och med det, börjar Leena att hata. Detta kan tyckas låta konstigt, det finns väl många som hatar? Men sanningen är att ett barn är egentligen aldrig kapabel till att hata, till att fullständigt avsky någon ända in från själen. Ändå hatar Leena. Hon hatar de oinbjudna gästerna, hatar Smugglaren, hatar sina onyktra föräldrar. Men mest av allt, hatar hon sig själv för att vara så totalt maktlös.
I ett ursinnigt försök att väcka sina föräldrar ur den alkoliserade dvalan, riktar hon sin frustration mot dem. Formar den till små giftpilar, och impregnerar dom med sin smärta i hopp om att det ska väcka föräldrarna till liv igen. Att de äntligen skall lyfta på huvudet och se in i allt det kaos de har skapat.
Detta är åtminstone min tolkning av Leenas handlingar, och jag måste säga att om jag någon gång skulle hamna i den livskris som Leena går igenom under den perioden, skulle jag förmodligen agera på samma vis.

Lögner alltihop!

Mitt fjärde citat kommer från s.243

” Nu skulle allting ordna sig.
Pappa angav ett nytt nykterhetslöfte. Ett äkta.
Och min mamma trodde honom.
Om han slutade så slutade hon.
Och då skulle hon banta också.
Pappa nynnade i köket.”

Jag hade ett nyårslöfte en gång då jag lovade mig själv att jag permanent skulle sluta äta choklad, hur tror ni det gick?
Jag klarade mig utan choklad i hela 12 veckor men tillslut så bröt jag det, självklart att det blev så. Man kan inte bara lova vad som helst utan att tro att man antagligen kommer att bryta det. Vem vet, Kimmo kanske visste att han inte skulle klara det men sa det ändå för familjens skull, eller för sin egen.

Det var väldigt taskigt att lova detta eftersom att han sedan började dricka igen. Han gav Leena hopp som han sedan tog ifrån henne igen. Det gör bara så att Leena litar lite mindre på sin pappa än innan.

Stark rädsla!

Mitt tredje citat kommer från s.212

”Jag glömde bor hur man slappnade av. Jag sorterade knivarna som stod nedstuckna mellan spisen och diskbänken. Om pappa fick en impuls att dra upp en kniv så skulle de vassaste och farligaste inte stå främst.”

Rädslan att Leenas pappa ska döda hennes mamma och tvärt om är något hon bär runt på hela tiden. När de bråkar får Leena ställa sig emellan för att skydda sin mamma. Det är inte hennes jobb att se till att hennes familjemedlemmar inte tar kål på varandra.

Det är mycket barn inte ska göra som Leena behöver. När ens mamma och pappa ligger berusade hemma i lägenheten och varken lagar mat, städar eller tvättar är det en naturlig akt av solidaritet som gör att man inte skvallrar på dem. Problemen i familjen blir bara värre och värre och till slut inser Leena att någonting måste göras åt saken.

När hennes pappa slår hennes mamma så ringer hon polisen men varenda gång så säger Leenas mamma att det inte är någon fara och att hon inte behöver hjälp. Jag förstår att det är väldigt frustrerande för Leena som ständigt försöker att hjälpa sin familj som sällan tar emot hennes hjälp. Men tanke på hennes ålder så finns det inget hon kan göra som hon inte redan har gjort för att hjälpa till. Jag antar att hon helt enkelt känner sig otillräcklig som inte kan passa sina föräldrar varenda minut.

Käre gud

"Käre Gode Gud, Om inte jag gör några fel, kan du förlåta min mamma och pappa då?"

Detta är då Leena går på kyrkans söndagsskola. Hon börjar mer och mer tro på Gud då detta var en tillfällig psykisk lättnad i hennes dagliga problem hemma. Eftersom hon hade starka känslor för sina föräldrar bad hon varje dag så ofta hon kunde för dem. Hon ville inte att dem skulle hamna i helvetet som kyrkan påstod, utan att dem skulle förenas i himlen.

Jag tror att detta sker runt om i hela världen, att alla försöker hitta en lättnande lösning på sina problem. Trots detta så tror de flesta inte ens på Gud. När deras problem forsätter så ger det stöd till tanken: Gud finns inte. Fast att be är fortfarande den mest vanliga lösningen till de personer som redan haft problem.
Jag tror även att det gäller detsamma för Leena då man kan tolka texten längre fram i boken att hon inte är troende utan bara hoppas på att Gud ska finnas.

Terrie

"Om Terrie hade svansen mellan benen, så hade jag också det. Om hans ögon var halvt stängda så var mina också det. Om öronen slokade så slokade mina öron också."

Detta citat tycker jag representerar Leenas och Terries starka band då det är i stort sett Leena som får ta hand om Terrie i boken.

I boken kan man tydligt läsa att det nästan bara är Leena som tar hand om Terrie.
Alla de perioder som hennes föräldrar har är Terrie tvungen att gå runt hemma halvdöende utan mat i sin egen avföring. Medan detta händer anstränger sig Leena med att både studera och ta hand om sina föräldrar, bröder och Terrie. Hon tar med sig mat hem från skolan, tvättar Terrie och skyddar sin mor från faderns aggressiva påhopp mot modern.

Djur får inte behandlas så här i dessa moderna dagar. Det finns ju såklart vildhundar i de mesta u-länder nuförtiden men dem har ju i allafall en chans att skaffa mat och vatten och även tycker jag det är hemskt då barn i världen inte borde belastas med sådana här fysiska och psykiska tyngder.

Mamma låg och flämtade i dubbelsängen

Från sidan 209.

''Jag vaknade på natten.''
''Mamma låg och och flämtade i dubbelsängen''.

Här har alltså Leenas pappa misshandlat sin fru till den gränsen så att hon har brutit några revben. Här märker man att Leena verkligen är rädd för att hon ska förlora sin mamma, trots att hennes föräldrar har bettet som de har gjort.

Jag tycker att det väldigt dumt av hennes mamma att inte följa med i ambulansen för både hennes och Leenas skull, men jag tycker också att det var dåligt av ambulanspersonalen att de inte lyssnade mer på Leena när hon sa att hennes pappa höll på att misshandla sin mamma. Leena är ju väldigt ''orolig'' av sig, för att hon vill inte att sådant här ska ske. När ett barn säger att pappan slår mamman, eller vice versa, så tycker jag definitivt att man borde lyssna mer på barnen.

Jag förstår på ett sätt varför hon inte ville följa med i ambulansen för att hon tror att de ska bura in Leenas pappa, men jag tycker hon skulle ha gjort det för att få ett eventuellt slut på allting och för hennes barns skull.

/Nicke

Tältet

Sid 197
Men då kom Glenn såklart förbi på sin moped sa mamma. Ryktet hade förstås spridit sig. Glenn klev av mopeden och jämnade tältet med marken.

Det är Markku som har fått ärva ett fint tält av sin farbror. Markku och hans kompisar är överlyckliga och sätter upp tältet ute på gården, han var väldigt stolt över sitt tält. Då händer det, Glenn kommer och förstör alltihop.

I texten står det inte om tältet går sönder eller inte, men jag antar det eftersom boken beskriver hur Markku var helt förtvivlad efteråt. Man undrar ju hur Glenn kan ha hjärta att göra något sådant, när han vet att Markku inte har det så bra, han lever ett mycket fattigt liv. Man undrar vad det är som driver honom att förstöra så för någon annan. Glenn beskrivs som en mycket tuff kille, som alla i skolan hade stor respekt för. Jag tror att han känner sig tvungen att försvara denna position, därför gör han något som han kan berätta för sina kompisar, så att de ska tycka att han är tuff och modig som gjort vågat göra det, och därigenom stärka sin ställning. Och kanske även försöka skaffa mer respekt och rädsla hos Markku och hans kompisar.

Det kan också vara avundsjuka som ligger bakom. Glenn kan helt enkelt inte unna Markku någonting som han själv inte har.

Eller nåt.

Den kom som en chock varje gång

Citatet är från sidan 185.

''En period började på sista dagen med rengjorda skåp, fyllda brödkorgar och varm choklad.'' ''Den kom som en chock varje gång.''

Här beskrivs det ännu en gång hur hon hoppas på att föräldrarna ska förbättra sig och att situationen ska bli bättre. Leena blir ju väldigt besviken varje gång hennes föräldrar kommer in i en period för Leena hoppas ju verkligen på att hennes föräldrar ska bättra sig för att Leena vill att de ska vara som en riktigt familj utan våld och vårdslöst drickande.

Jag tycker synd om Leena för att hennes förhoppningar inte sker. Jag tycker dessutom att det är tråkigt att barn ska råka ut för sådant här i sina hem, som dessutom ska vara en trygghet för ett barn. Tyvärr så är ju sådant är inte bara fiktion, utan alkoholism förekommer ju nästan överallt idag.

/Nicke

Karin

Sid 56
När jag blev stor skulle jag ha det lika rent och fint som Karin.

Detta är bara ett av flera meningar i boken som pekar på hur Leena ser upp till Karin. Karin var vuxen och levde ett bra liv, tillsammans med hennes pojkvän.

Även om Leena inte träffade Karin så jättemycket så tror jag att Karin blev en väldigt viktig del i Leenas liv. Det är väldigt viktigt att ha en bra, vuxen förebild när man är barn, och eftersom Leenas mamma och pappa levde ett liv i misär så var det bra för henne att ha en förebild som levde som en riktig vuxen människa. Karin blev lite som en extramamma för Leena, där hon kunde suga in information och kunskap om vuxenlivet. Leena fick även se lycklig kärlek, mellan Karin och Dick, och det tror jag fick henne att få nytt hopp om kärlek för framtiden.

Barn tar väldigt mycket efter vuxna, och gör vad de gör. Om man inte får någon riktig förebild som barn så tror jag att chansen är mycket större att man själv får ett besvärligt liv. Man har inte sett hur man ska bete sig, hur saker och ting fungerar osv. Karin var även mycket snäll mot flickorna och kunde vara ett ställe för Leena att gå till om det var mycket bråk hemma.

Julafton

Sid 102
- Ska du inte ha kostym på dig nu när det är julafton och allting?
- Gärna det, men då måste du ta på dig ett förkläde, hora.

Detta är en dialog mellan mamman och pappan i Leenas familj. Mamman och pappan har i dagarna innan bråkat väldigt men nu har det värsta lagt sig. Det är julafton, och alla i familjen försöker att vara trevliga, och alla har verkligen ansträngt sig för denna speciella kväll. Maten står uppdukad, och de ska snart se på Kalle Ankas jul på TV.

Det märks att familjerelationerna inte är så bra. Mammans replik tror jag inte är menad som elak eller retsam. Men när bråket hänger i luften så tror jag att pappan hela tiden, kanske omedvetet, letar efter fel hos alla andra, speciellt hos sin fru som han nyss har bråkat med. Hur som helst så tolkar han frågan väldigt fel, och svarar med en väldigt snäsande kommentar. Repliken utlöser ett helt onödigt bråk mellan mamman och pappan och det märks att de bara har ansträngt sig på ytan för att få en trevlig kväll, den dolda ilskan kommer så lätt fram, bråket hänger hela tiden i luften.

Det måste ha varit jobbigt för barnen. Jag tror att de förväntade sig en trevlig julafton, och så händer detta. Fast samtidigt så beskriver Leena hur hon upplever att bråket hänger i luften, så helt oförberett kom det antagligen inte, men ändå. Jul är en tid som nästan alla barn upplever som rolig, alla är glada och snälla, men för Leena och hennes syskon måste det varit fruktansvärt.

Ibland ville jag att mamma skulle dö

Sid. 234
"Jag visste inte vad jag ville. Men ibland ville jag att mamma skulle dö. Så att det äntligen skulle vara över någon gång."

Detta säger Leena när problemen är som störst hemma. Det är mitt i en fylleperiod och Leenas mamma var full och däckad nästan varje dag som Leena kom hem. Leena måste hela tiden vakta sin mamma för att hon inte ska dö, av överdos eller ta självmord. Hon börjar mer och mer ge upp hoppet om att hennes föräldrar någonsin ska komma tillrätta med alkoholproblemen.

Jag tror absolut inte att Leena hatade sin mamma. Det finns flera ställen i boken som visar att Leena älskar sina föräldrar och de älska henne, även när det är som värst. Men hon hatar det som hennes mamma och pappa håller på med, och då känner hon ibland att det ända sättet att få stopp på problemen är att hennes mamma dör, och tar problemen med sig i graven.

Jag tror också att det kan vara en ren impulstanke, efter besvikelsen som uppstår, när hon förstår att allt hennes jobb för att hjälpa sina föräldrar var helt förgäves, en uppgiven sista tanke på hur problemen ska kunna lösas och hur hon ska kunna leva ett vanligt liv.

Jag kan själv känna igen mig. Inte att mamma ska dö, men på annat sätt. Man kan orka med lagom mycket av en viss sak, t.ex. skolarbete, men när det blir för mycket så blir man lätt väldigt frustrerad och då tänker man istället: nu skiter jag i alltihop! Det är lite så som jag tror Leena Känner.

våld

''Det var inte meningen sa pappa och knuffade mamma baklänges genom vår glasdörr i teverummet. Hon skar upp halva armen, från armbågen ner till handleden.

Här har vi ett mycket gott exempel på vad alkohol gör med en människa, ändå hur mycket pappan innerst inne älskar sin fru gör han detta. Detta är ett stort problem även i de europeiska länder fortfarande dvs kvinnomisshandel vilket borde inte finnas för längesen men som tyvärr fortfarande sker.

Mamma ville ju inte åka in till sjukhuset eftersom hon skämdes över vad som hade hänt och hon ville inte att fadern skulle buras in.
Det värsta utav allt är att barnen drabbas värst som behöva se denna processen vilket kommer sitta kvar hela livet att pappa slog mamma.

skolavslutning

''Kyrkan var fullsatt. Jag tittade efter mamma och pappa fast jag visste att de inte var där. Det gör ingenting tänkte jag. Men när jag tänkte det så gjorde det ont i magen och i halsen.''

Här har vi ett annat exempel hur man ser hur en ung flicka verkligen behöver sina föräldrar vid sig hela tiden och och hur ont det egentligen gör när dem inte finns bredvid henne.
Jag förstår ändå inte hur mycket problem man än har som föräldrar hur kan man låta bli att gå på sin dotters skolavslutning?
Om man mår dåligt som föräldrar över att inte gå på dotterns avslutning som dottern så gärna skulle ha velat så kan man undra på hur dåligt dottern mår som blir utsatt för det.

märkt för livet

''Jag vaknade av ett ryck igen efter några timmar. Jag hörde mammas röst genom väggen. Hjälp, de slogs. Hjärtat bultade häftigt genom täcket''

En tjej så pass ung som Leena borde egentligen inte behöva oroa sig eller gå runt med ont i magen hela dagarna i den unga åldern.
Detta kommer hon bära på hela livet som kommer påverka hennes framtid negativt.
Leena borde egentligen ha dem bästa minnena från barndomen vilken hon inte får eftersom hennes föräldrar bråkar jämt och är konstant påverkade.

utbildning

''Mamma tvättade sticka begagnade tröjor. Repade upp garnet och gjorde nystan. Hon stickade och virkade på kvällarna framför teven.''

Här ser vi varför Leenas mamma säger hela tiden till Leena att hon ska verkligen sköta skolan och att skolan är det viktigaste för att få en så bra utbildning som möjligt.
Hon vill ju att Lenaa ska ha ett så bra liv som möjligt och inte behöva vara beroende av sin man som hon är.
Hon vill ju också att Leena skulle kunna ha råd med det hon vill och inte behöva köpa begagnade kläder och inte ha råd ens till riktiga möbler som hon hade.
Det jag inte förstår är hur tror mamman att Leena kan plugga när Leena tänker hela tiden på henne istället att det inte ska hända någonting.

Uppfostran

Mitt fjärde citat S.253-254

"Markku hade börjat och skolka och inte komma hem på nätterna. Han hängde ihop med Glenn och Nicke och mamman tycker att det är pappas fel"

Pappas fel? Det kanske är hans fel från början men jag tycker inte det är enbart hans fel!

När ett par som älskar varandra bestämmer sig för att skaffa barn så ska båda föräldrarna ta ansvar tycker jag. Och om en av föräldrarna gör fel eller missköter sitt arbete som förälder så tycker jag mamma ska prata med sin man att sköta sin tur som pappa och om han inte gör det så ska frun flytta där ifrån tillsammans med sina barn. Jag tycker inte en mamma ska göra fel bara för att pappa gör det så som i bokens fall. Att flytta där ifrån skulle ha vart en mycket bra lösning ellen att anmäla maken för misshandel istället för att hålla tyst och inte göra något. Och så klagar man på varandra, vad jobbigt det måste vara att leva men sådana föräldrar!

Av: Hanna Fayad

Att tappa tålamodet

Mitt tredje citat


"Du bryr dig inte om mig när du är full. Marku och jag kan vara ute hur länge som helst"

Jag förstår att Leena var hungrig och ganska trött på föräldrarnas bråk, jag kan hålla med om att man blir jätte arg, galen och trött på samma saker hela tiden. Jag förtår att man tappar bort sitt tålamod och börjar använda fula ord. Men det Leena sa till sin pappa när han var berusad tyckte jag inte var bra, men jag förstår hur det känns för Leena, men att säga så till ens föräldrar är inte så trevligt och snällt. Dessutom så blev det bara värre och värre för att hon blev slagen av honom. Jag tycker att föräldrar är föräldrar vad än de gör eller hur än de beter sig, så tycker jag att de ska få bestämma över sina barn tills de har blivit myndiga. Men tyvärr så är det inte så längre för att nästan alla barn tänker så som Leena tänkte.

Jag tror att Leena ville få ut allt från kroppen när hon blev förbannad på sin pappa och ibland behöver man det faktiskt, men jag tycker det var för mycket. Leena ville nog att pappa skulle sluta att dricka, börja tänka efter och ta sitt ansvar, jag tror hon var för trött på det träkiga livet och ville börja ett helt nytt liv som ett vanlig barn. Hon ville nog ha vanliga föräldrar som alla andra har.

Pappas reaktion var då att slå Leena. Han kunde nog inte axeptera att Leena skrek och sa fula ord. Dessutom så verkade han inte bry sig, vad än Leena säger för att människor som supar ofta tycker att det är en lösning som är bra och som funkar för att glömma bort sitt tråkiga liv, och ofta när man dricker så vet man inte vad man gör, man kan mycket väl såra människor och misshandla dem so som Leenas pappa gjorde fast man igentligen inte skulle ha gjort det om man inte hade druckit. Jag tycker att Leena kunde ha tagit denna diskussionen när pappa var nykter.

Barn härmar sina föräldrar: De flesta vet att barn brukar härma sina föräldrar. Då brukar de tänka så att "mamma och pappa gör det, varför skulle inte jag få göra det?" Men jag tycker tvärtom för att om föräldrarna gör något dåligt och man är medveten om att det är något föräldrarna gör så ska man inte göra samma sak, utan man ska försöka hjälpa dem och fråga efter hjälp och inte göra saken värre, då kommer det säkert att gå bra i framtiden för familjen.
Av: Hanna Fayad

Hjälp, kattungarna fryser!

Mamma, varför lägger du kattungarna i ljummet vatten?

- För att de inte ska frysa fattar du väl!

Jag tyckte att detta citat var iögonfallande redan från början, eftersom det som händer i det är ganska roligt. Mamman håller ju på att dränka kattungarna, vilket inte är särskilt roligt för dem (man brukar ibland säga att död genom dränkning är ett av de värsta sätt att dö på). Men samtidigt som hon mördar de unga katterna, vill hon ändå vara omtänksam, genom att se till att katterna inte fryser medan de dränks. Tidigare i den delen kunde man också läsa att hon egentligen inte ville dränka dem, men att hon ändå gjorde det för att hon såg det som sin plikt; att se till att det inte skulle bli ännu fler hemlösa katter i staden. Och kanske trodde hon också att katterna kanske skulle svälta ihjäl ändå, och att hon bara hjälpte dem genom att döda dem direkt, innan de ens hade hunnit upptäcka att de levde på riktigt.

Naturligtvis kan man också tolka detta på ett annat sätt. Det kan även vara så att mamman var ironisk. Att hon egentligen inte längre visste varför hon hade tagit just ljummet vatten, och att hon därför bara sade att det var för att katterna inte skulle frysa. Om det var fallet, så tror jag dock inte att barnen också uppfattade det som ironi, men att de uppfattade det som att mamman verkligen menade det.

Till slut kan det även vara så att hon försökte att göra det hela lite lättare för barnen genom att säga så. Det kan ju inte ha varit särskilt roligt för dem heller att behöva se på när mamma mördar ”deras” kattungar. Så kanske försökte mamman att göra det lite lättare för barnen, genom att säga något som de antingen kan uppfatta som något lättnande (kattungarna kanske inte lider så mycket; de fryser ju i alla fall inte), eller så kan de uppfatta det som en rolig kommentar kring situationen. Jag tror att de nog skulle ha uppfattat det som något seriöst, eftersom de fortfarande var väldigt unga när detta utspelade sig.

Om jag kollar på helheten tror jag ändå att det var mest det översta skälet som gjorde att mamman lade katterna i ljummet vatten. Hon ville egentligen inte dränka dem, och hon lade dem i ljummet vatten för att hon hoppades att det kanske skulle vara lite bättre för katterna, och kanske även för att förbättra sitt eget samvete. Hon verkar inte heller vara den som gör någonting på ett speciellt sätt för att barnen inte ska bli lika ledsna.

KOPPLAD SKUGGBILD

Sid. 222:

"Kopplade hastigt min skuggbild när jag mötte någon och ryckte den till mig."

Leena står ute på gården och dör, med skammen som bly i skorna. Då hon träffar någon så "kopplar hon sin skuggbild", för ingen får veta.

Leenas mamma har alltid velat hålla fasaden uppe. Hon har inte velat ta emot någon hjälp, vare sig det är kläder från farmor eller sjukvård då hon legat med brutna revben. Leena är likadan. Hon tar ansvar hemma och är duktig i skolan, och ingen får veta hur det egentligen ligger till. För hon vet ju att det finns de som har det mycket bättre än vad hon har, och hon har ju erfarenhet av vuxna som inte bryr sig.

Meningen beskriver tydligt känslorna hos det barn som Leena faktiskt är. Hon måste koppla sin pinsamma skuggbild för att den inte skall springa iväg och avslöja sig. Jag tolkar det som att hon måste koppla sig själv, hindra sig själv från att bryta ihop och berätta.

ANSIKTEN PÅ SINA ANSIKTEN

Sid. 177:

"Men mamma och pappa hade ansikten på sina ansikten och det gick inte att prata med dem."

Jag tycker att detta citat visar tydligt hur Leena känner för sina föräldrar. Hon kan inte prata med dem, för de har ansikten på sina ansikten. De har blivit andra, okontaktbara, personer under perioderna.

Jag tycker att det är intressant att läsa att Leenas syn på föräldrarna inte ändras särskilt mycket trots alla fruktansvärda händelser. Hon anser fortfarande att "som vanligt" är den tid då föräldrarna är nyktra och allt är som det skall vara i en familj. Då hennes föräldrar är fulla så är de inte samma personer som de brukar vara, utan de har satt på ansikten på sina ansikten.

Jag kan tänka mig att detta måste vara en väldigt jobbig situation, att se någon som står en nära ändras så och inte kunna prata med den personen om det. Leena gör sitt bästa för att de skall se henne men hon får ingen respons. Att känna sig annorlunda och utanför är hon nog van vid, men att känna utanförskap i sin egen familj är nog hemskt.

HOPP

Sid. 150:

"Vi skulle bara vänta, gick det inte den här veckan så gick det nästa."

Under en nykter period ersätter pappan ett beroende med ett annat och han börjar tippa. Han är övertygad om att han kommer att vinna någon gång och han lovar att köpa finkappa, brottningskläder, trampbil och vita plastlackstövlar när det händer.

Man säger att hoppet är det sista som lämnar människan. Så länge man har kvar hoppet så kan man inte bli besviken, men när hoppet försvinner och ersätts med verkligheten, blir situationen helt annorlunda och väldigt jobbig att hantera. Då Leenas föräldrar flyttade till Svinalängorna så var de övertygade om att de skulle få ett bättre liv. Men snart började de förstå att, precis som i tippningen, så var de långt ifrån vinst. Detta ledde till att de började dricka.

Hoppet kanske inte är det sista som lämnar människan, men då hoppet försvinner förlorar människan annat, som samvetet, orken och glädjen. I alla fall stämde detta i Leenas föräldrars fall, tyvärr.

MAMMA OCH PAPPA ÄR FULLA

Sid. 108:

"Min mamma och pappa är också fulla."

Vännerna är otroligt viktiga för Leena. Det bästa med dem är nog att de förstår henne, de är ju själva i samma situation. Deras vardag består också av alkohol och konflikter och de får också ta mycket ansvar. Kanske inte lika mycket som Leena, men det är det nog inte många som får i den åldern.

Under perioderna kan Leena hoppa över balkongen till Åse. Där får hon stuvade makaroner och tillsammans leker de på gården. Det ger henne ett stöd och en trygghet som hon inte får hemma, vilket inte bara är skönt för Leena utan även för mig som läsare. Med Åse kan Leena prata om pappans misshandel av mamman eller gå och köpa godis i kiosken. Hon tycker även att det är skönt att se att Åse också har en knäpp mamma.

Den här meningen beskriver väldigt tydligt hur långt ifrån ett "vanligt" liv de lever. Många har i tidigare inlägg gett exempel på saker som de inte vill höra barn säga, och jag tycker att denna mening absolut hör dit.

Pappa är nykter.

Jag beundrade pappa, han var modig. På kvällen när pappa trodde att jag hade somnat kom han och satte sig vid min säng. Han smekte mig över håret och viskade. Lena, min lilla lilla pappas älskling.

sidan 247

Detta citatet är som tagit ur ett annat liv för Lena. Hennes pappa är nykter för en gång skull och och efter allt han gjort mot henne, beundrade hon honom. Hon förlåter slagen och hon försöker tänka att allt ska bli bra. Men han sviker henne, börjar dricka igen och blir full. Hon kommer hem till ett annat liv än det hon lämnade på morgonen. Allt var lungt när hon gick till skolan, men när hon kommer hem bråkar hennes föräldrar igen. Pappan älskar Lena men han hatar hur de lever. För att orka kopplar han bort hjärnan med hjälp av sprit och då börjar han slå och skrika åt sin dotter i stället.

Jag valde detta citatet för att det visar, med hjälp av bakgrunden, hur allt är dubbelt. Det finns aldrig bara en positiv eller negativ sida på något utan det blandas. Citatet säger även något om att förlåta men också om att bara för att man förlåter betyder det inte att man glömmer det som hänt.

Sviken om och om igen!

Mitt andra citat kommer från s.174

” - Mamma! Vi har uppvisning idag. Vi måste skynda oss. Inget svar. Maammaa, du måste hjälpa mig med kläderna.”

Det var dags för påskuppvisningen med flöjtorkesten för Leena. Hon hade övad flitigt för att göra sina föräldrar riktigt stolta. Som vi alla vet så älskar vi människor att göra andra stolta. Att tex se sina föräldrars stolta miner på en skolavslutning när man står och sjunger i kören eller tar emot sina betyg, eller om man tävlar så har man dem där som stöttar en så man presterar sitt allra bästa det är sånt vi alla vill att våra föräldrar ska göra för oss. Och i de flesta fallen så blir det som vi vill.

Men i Leenas fall så går allting bara utför. När det är dags att åka till skolan så hittar hon sina föräldrar kraftigt berusade och sovande i sina sängar. De sviker deras barn ideligen och när man läser boken så känner man verkligen hur detta påverkar barnen, Leena stänger in allt inom sig, Markku hamnar i dåligt umgänge och Sakari blir apatisk.

Det är inte förrän Leena faktiskt stå på scenen som det verkligen slår henne att det inte finns någon där för hennes skull. När jag läste den delen och många andra liknande delar så känns det som om hon drars in i ett stort svart hål, som om hon skulle bryta ihop precis när som helst.

Vänner är viktiga!

Mitt första citat kommer från s.113

” – Får Leena sova över här mamma?
Sten svarade.
– Sova över och sova över. Jämt ska det sovas över.”

Att sova över hos Åse är inget ovanligt för Leena. På natten ligger de i sina sängar och berättar för varandra om hur de har det hemma med familjen. Åse och Leena är bästa vänner och jag tycker att det är väldigt bra att de har varandra till hands. Åse och och Inga-Lill är hennes trygga punkt i livet. Inga-Lill tar bra hand om dem och när hon är där så kommer hon bort från sina föräldrars ständiga bråkande. Inga-Lill är som en extra mamma för Leena när det behövs, hon vet att hon alltid kan lita på dem och jag tror att det är väldigt viktigt för henne att ha dem i sitt liv. Annars skulle hon bli alldeles ensam och kanske inte klarat sig lika bra, hon kanske hade rymt, svält igäl eller tagit sitt liv, man vet aldrig.

Det livet Leena lever är inte lätt. Att ständigt se till att hennes syskon klara sig och hålla koll på deras mamma som försöker ta livet av sig. Men ändå lyckas hon ta sig igenom det.

De ända ställena som Leena kan slappna av på är hemma hos Åse och i skolan. I högstadiet har hon en magister som hon kan prata med när hon vill prata med en vuxen. Det är väldigt viktigt att man har en vuxen att vända sig till när livet är tufft. Men en bra vän är minst lika viktigt!

Om mitt hjärta brister.

Gode Gud, om mitt hjärta brister, laga det med Karlssons klister.

sidan 22o

Detta citatet är ett barns rop på hjälp. Ett barn som försökt och försökt men som ändå inte blir hörd. Ett barn som känner sig ensamt. Någon som vill att allt ska vara bra, utan fulla föräldrar som slåss och utan en mamma som försöker ta livet av sig. Någon som vill komma hem till ett rent hem utan sprit. Man kan höra i citatet hur desperat barnet är, hur det försökt med allt utan att få något åter. Höra hur det tar till sin sista utväg, Gud, och det har givit upp hoppet om att allt ska bli bra igen. Hon var en litet lyckligt barn som förvandlades till någon som stänger ute omvärlden och söker lugn någonstans långt inom sig. Hon har börjat komma upp i tonåren när hon tänker detta och hon har det egentligen nog med bekymmer utan att hennes föräldrar dricker. I bakgrunden till citatet kan man tillägga att hon försökt prata med sin lärare och ringt till ambulansen när hennes pappa slagit hennes mamma tills hon inte kunde stå längre. Ingen har lyssnat på henne och hon har själv blivit slagen av sin pappa. Han har tagit sitt bälte och piskat hennes bara kropp, men hon kopplar bort honom, känner inte smärtan.

Jag valde detta ciatet för att jag kan höra hennes rop på hjälp, men jag kan inte någonsin förstå hur hon känner. Man vill hjälpa henne, skrika "lyssna!" åt de som blundar för hennes ord. Men man kan inget göra, bara läsa och se vad som händer med henne.

De finska barnen.

Men ändå sa mamma. De sas att de finska barnen hade sisu och var tappra eftersom de inte grät, men det borde man väl ändå fatta, att de var i chocktillstånd... tänk dig själv att ha en namnskylt om halsen och sitta ensam...alla var förstås lika rädda...

sidan 36

Detta citatet beskriver det hemsaka som hände barnen i Finland när det var krig där. Det beskriver den rädsla som ett barn utsatts för när de är utan sina föräldrar. Man kan aldrig glömma, men heller aldrig komma ihåg något hemskt som man inte förstår. Dessa barnen kände sig övergivna och undrade troligen om deras föräldrar älskade dem. Det var ändå en god gärning att de vuxna satte sina barn på tågen. De ville att de skulle få det bättre och att de skulle ha mat för dagen. Men det kan ta flera år för ett barn att återhämta sig och bygga upp ett förtroende för sina föräldrar igen.

Jag valde detta citatet för att det är lätt att förstå den rädsla som beskrivs och man kan försöka sätta sig in i situationen som barnen hade det, men man kan nog aldrig förstå hur hemskt det var utan att vara med om det själv. Det är ofta man blir rädd men ingen människa kan känna lika och man kan därför inte förstå hur någon annan känner djupt inne.

Puti och Tipu

Kattungarna dränktes på löpande band men vi sparade en Tipu eller Puti varje vår.
-Annars är det synd om kattmamman.
Pappa kliade sig på pungen.
-"Annars är det synd om kattmamman."
Mamma hånade pappa, hon kliade sig också på pungen.

sidan 7

Jag valde detta citatet för att det är ett väldigt annorlunda citat och det är i boken skrivit på ett sådant sätt att det låter som ett litet barn skrivit det. Detta är inget neggativt utan gör bara att det blir något roligt utav något så hemskt som att dränka kattungar. Jag valde det även för att de tar upp att de varje år döper katten till Puti eller Tipu. Detta gör de för enkelhetens skull och det tycker jag är roligt för att det bygger upp ett positivt intryck på boken.

Den andra delen av citatet är också väldigt annorlunda, då det beskriver något som sällan beskrivs i texter. Det är en vanlig situation som beskriver vad pappan gör när han funderar. Att sedan mamman hånar honom beskriver en kanske ganska vanlig situation i samhället, när man inte kan låta bli att håna, eller på något sätt driva med, de man lever tätt inpå. Det finns ett kännt citat som beskriver detta bra, "Den man älskar, agar man". Det är den tolkningen jag gör av andra delen av citatet, men man kan också tolka det som att de går varandra på nerverna och måste "få ut" ilskan och detta gör de genom att förlöjliga den andra parten.

Lusten efter att finna frid!

Mitt fjärde och sista citat har jag hämtat ifrån s.236

"Hon fyllde näven, slängde in dem i munnen, tuggade tuggade, svalde och svalde."

Just denna texten handlar om att Leenas mamma försöker att ta livet av sig. Leena är påväg att förlora sin mamma. Men i sista sekund hinner hon till telefonkiosken för att ringa ambulansen.

Ett stort vardagsproblem är att varje år tar många människor i Sverige livet av sig. Detta är också ett problem som bara växer och växer. Orsaken till att Leenas mamma försöker att ta livet av sig är nog, när hon inser vilket stort problem hon har ställt till med under sitt och hennes mans drickande, hur det har påverkat barnen negativt. Vilken tur att hon hade just Leena vid detta tillfälle.

Det som gör mig förtvivlad är att hon inte ser vad hon kan återställa, sluta med drickandet och återgå till det normala. Att hon vill leva ett långt liv tillsammans med sina barn. Pappans misstag kan vara svårt att acceptera och det blir nog aldrig accepterat över huvudtaget, dvs att han slog mamman.

Under livets gång finns det svackor som jag tror vi alla har upplevt någon gång. Men när livet går neråt måste man se det ljusa och leva kvar för dem man älskar och för dem som älskar tillbaks.

När jag var liten hade jag en granne som hette Birgit. Hon hade en dotter som var 35 år och bodde hemma. Tyvärr så var hon inte så framåt hon kanske hade skilt sig eller så var det någon annan anledning till att en period såg man hur hennes liv gick neråt. Den sista skymten av henne som jag såg, var på en bår med en filt över sig, då hon hade hängt sig. Denna händelsen är en av många och vi måste alla tillsammans vara uppmärksamma och hjälpa dem personer med personliga problem. Just vid detta tillfälle tänkte man "ibland går det uppåt och ibland går det neråt". Man trodde att man skulle får se henne glad igen. Men tyvärr, och nu har man lärt sig att vara mer uppmärksam.

Spriten från Polen

Hej här är mitt fjärde och sista citat sid 249

"Men smugglaren ringde och sa att det hade kommit ett nytt parti från Polen. Först till kvarn sa han och la på luren."

Sammanhanget är: Efter att Leenas pappa frisläppts och Leenas mamma också så att säga frisläppts, har familjen åt njutit en period av nykterhet och trevligt familjeliv. Men när en kväll smugglaren ringer och berättar om ett nytt parti som just kommit från Polen, drar helvetet igång igen.

Detta måste jag säga var en oväntad vänding i boken eftersom man hade förväntat sig att allt skulle vara lyckligt tills slutet kom. Troligtvis trodde jag det eftersom det bara var 10-12 sidor kvar.

För det första tycker jag att föräldrarna borde ha avböjt på något sätt, i varje fall försökte Leenas mamma säga nej, medans hennes pappa sa att inget skulle hända om de bara drack en kväll. Men som alla läsare vet som har läst från bokens start, så räcker det med en gnutta sprit och sedan är pappan fast och förbannad för något.

Vad man kan analysera av detta citat är att för det första vet smugglaren att de två alkoholisterna hade kommit hem, för under den gångna månaden hade ingen sett en skymt av honom. För det andra att han bara brydde sig om pengar, för jag är ganska säker på att han visste hur de två alkoholisterna reagerade när de fick i sig sprit. Varför vet jag detta? jo för att han måste sålt en del sprit till dem medan de var inne i en av sina perioder, eller flera stycken. Eftersom jag antar att affärer inte skulle sälja sprit till någon som såg ut att inte kunna gå, men vad vet jag, det var ungefär 30 år sedan.

Det verkar som om Leenas pappa glöm varför han hamnade på Torken i Löderup, det var för att han inte tålde alkohol. Jag måste säga att han inte lärt sig någonting under de här åren, varför annars skulle ha hoppa tillbaka till den gamla banan så fort han fick chansen. För att inte tala om det nykterhetslöftet han avgav på sidan 243. Visst han hade tänkt dricka en kväll, men bryter bara det mot hans så kalla nykterhetslöfte.

Leenas mamma försökte hindra honom, men att säga nej en gång räcker inte långt, hon borde varit mer bestämd och tjatat i mot ett tag. De finns två olika slutsatser vi kan dra av detta. Antigen så trodde hon på honom när han sa en kväll. Eller så längtade hon själv efter att dricka och gav upp när hon såg att hans önskan var lika stor som hennes. Kanske inte önskan men typ längtan.

Undra vad som blev den där smugglarens öde?

Det är tanken som räknas!

Mitt tredje citat har jag hämtat ifrån s.181

"Hela natten låg jag vaken och tänkte på Domusmuggen med Dumuskarameller som Bo-Peter fått av mig i födelsedagspresent."

Innan detta citatet var hon på ett tolvårskalas till Bo-Peter. När hon kom till kalaset fick hon syn på hur fint huset var med pool och allting serverat på silverfat.

Hennes present till honom var en mugg full med Domuskarameller. Under natten tror jag att hon kände känslan av att hon har gett något skamligt.

Nu för tiden mäter man status med "prylar". Jag själv har minnen ifrån julaftonar då jag inte fick lika mycket som mina kusiner. Det kändes inte så bra, men efter det har jag fått lära mig att "det är tanken som räknas". Jag är glad för det jag fick och saken var inte den, att det var inte jag som fick lite klappar. Saken var den att mina kusiner fick överdrivet mycket.

Sörj inte de du saknar utan glädjs åt de du har!

"GUD" är viktig!

Mitt andra citat har jag hämtat ifrån s.81

"För varje söndag blev jag mer och mer säker. Jo, jag trodde nog på Gud fast inte mamma gjorde det. Och nu kunde jag vända mig någonstans med mina innersta tankar."

Man får ha vilken åsikt man vill, men för mig är Gud viktig. Man kan ställa sig frågan om Gud finns? Men man kommer nog aldrig få svar på den frågan under livets gång.

Jag tror att Gud är viktig för människor som känner stor sorg eller är väldigt ledsna på något sätt. T.ex vid någons bortkomst kan Gud eller kyrkan vara ett steg till att bli gladare, begravning kan vara ett steg.

Jag tycker också att det är starkt av Leena som har sådana föräldrar att innerst inne stå emot dem. "Jag tror på gud fastän mamma inte gör det." Det kallar jag att stå på egna ben, för att vara så liten.

Mina sista tankar är också att gör det du själv vill och följ inte strömmen. Man lever bara en gång och då vill man leva sitt liv och inte någon annans. GLÖM ALDRIG DET!

Att känna skuld

Här kommer slutligen citat nummer tre (som sagt, helt fel ordning) som kommer från sidan 178:

"Jag klarade mig med mindre och mindre, men jag tyckte att det var konstigt att mammor och pappor fick dricka så mycket sprit när deras barn gick i skolan och skötte sina läxor."

Här berättar Leena om hur hon ständigt får anpassa sig efter sina föräldrars sätt att leva, hur hon får klara sig med mindre och mindre, samtidigt som hon lägger ansvaret för sina föräldrars alkoholproblem på sig själv.

Allt detta är tankar som Leena egentligen inte skulle behöva bära på och fundera över. Om hennes föräldrar åtminstone hade haft vett nog att tala om för sin dotter att det absolut inte är hon som är anledningen till deras drickande, att det endast är de själva som bär skulden, så hade hon kanske iallafall delvis sluppit känna att hon bar det stora ansvaret. Faktumet att hon tror att bara hon sköter sig i skolan, inte tänker några onda tankar, ber till Gud, o.s.v. är hemskt bara de, men tanke på vilken börda det är att leva upp till sådana förväntningar som hon faktiskt har på sig själv. Ingen klarar det. Dessutom beskriver hon hur hon tvingas klara sig med mindre och mindre, och jag tror att hon dels syftar på konkreta saker som mat och rena kläder, men även abstrakta ting såsom kärlek, omtanke och trygghet. Hon lever istället i ett mörker som hon, tragiskt nog, tror att hon har bidragit till.

Vad är bättre än vänskap?

Mitt första citat är hämtat ifrån s.27

"Jag sprang in till mamma i köket.
-Hur säger man jag vill leka med dig på svenska? Mamma bokstaverade högt och jag övade i farten medan jag sprang ut.
-Hei, jak vill leeka met dik. Åse svarade inte utan kisade mot mig i solen."

Med detta stycke, fattar jag som att man kan bli vänner utan att förstå vad den andre personen säger.

Om jag ska ta mig själv, när jag var 10 år gammal så hade vi helt plötsligt nyinflyttade grannar. Jag visste inte var dem varifrån men min mamma och pappa sade att dem pratade engelska. På den tiden var min engelska lite rostig och jag förstod inte mycket, men en dag började vi leka med varandra. Detta är ännu ett bevis på att man kan kommunisera med varandra utan att förstå varandra.

För det andra får jag mer förståelse för hur svårt det är att komma till ett nytt land och att lära sig språket. Just i denna texten blir dem ju vänner, men många av dem som kommer ifrån ett annat land tror jag "kanske" håller sig undan för att dem skäms när de inte kan språket.

Andreas Eriksson

Innan spriten

Citat nummer ett är från början av boken, sidan 19-20:

"På kvällen satt vi i sängarna och åt nya smörgåsar och drack mjölk. Mamma sa att redan imorgon skulle hon ställa upp alla kökssakerna i skåpen och då skulle vi få riktig lagad mat igen."

När man tittar tillbaka i boken "Svinalängorna" och läser meningar som dessa, blir man tragiskt nog väldigt förvånad. Är det här verkligen Leenas mamma? Citatet är taget från när familjen precis flyttat in i den nya, fina lägenheten. Föräldrarna är enormt stolta över sitt exklusiva boende och Leenas förväntingar på det nya livet är skyhöga, likaså hennes syskons. De känner fortfarande lycka och trygghet i sitt hem.

Det är vid tillfällen som dessa som man bara vill gå fram till dessa vuxna människor, som under de kommande åren kommer att utsätta sina egna barn för smärta som de knappast själva kan ana, och be dem att ta vara på vad de har just nu, att inte sumpa det. Antagligen hade de tyvärr redan börjat dricka vid detta tillfälle, men inte i större mängd än att det hade kunnat stoppas. De har fortfarande jobb, ett fint hem och barn som litar på dem. Och det gör mig så fruktansvärt frustrerad att de ändå måste ta till spriten. Om man skulle fråga dem varför de inte nöjde sig med livet de hade, skulle man antagligen få svaret att det hade det så pass dåligt ställt ekonomiskt, att de helt enkelt inte stod ut längre. Då kan man ju bara dra slutsatsen att människor som dessa anser det viktigare att ständigt vara berusade, än att ha råd med mat till sina barn.

Detta gör mig helt enkelt frustrerad.

Kyrkan var fullsatt

Hej Mitt tredje citat sid 138

"Kyrkan var fullsatt. Jag tittade efter mamma och pappa fast jag visste att de inte var där. De gör ingenting tänkte jag. Men när jag tänkte det så gjorde det ont i både magen och i halsen."

Sammanhanget är: Leena har skolavslutning och som vanligt är kyrkan fullsatt med glada föräldrar som helst av allt vill se sina barn sjunga och vissa upp sig. Men Leenas föräldrar är inte där, de har aldrig varit där. Leena frågar sin mamma när hon kommer hem varför hon inte var på skolavslutningen. Hon svarar att hon bara känner sig tjock och ful och hur Leena skulle skämmas över att ha henne där.

Svikelse är de första jag känner när jag läste den här delen, även om Leena visste att de troligtvis inte skulle komma. Trots detta hade hon fortfarande ett litet hopp kvar, men i slutändan så var hoppet inget värt för de kom inte. Det skulle troligtvis inte varit så illa om det var flera barn som saknade föräldrar på skolavslutningen, men som boken berättar det så verkar det som om hon var den enda som stod där utan att ha något som omfamnade henne.

Jag tycker att Leenas mammas ursäkt för att inte gå ditt var lite dålig också. Ärligtalat tror jag inte att Leena skulle bry sig även om hennes mamma kom in i kyrkan och var den fulaste personen där inne. För hon såg inte sin mamma som ful utan som en person som hon såg upp till, och ville växa upp till.

Det måste varit väldigt hårt för henne att bli sviken hela tiden, speciellt på en sådan speciell dag. För det här var under den här tiden då hon hade börjat se de dålig i sina föräldrar, deras bråck och supande. Men det var också under den här tiden som hon började förlora sitt självförtroende och känslan att vara omtyckt. Kanske var det här också en avgörande faktor som fick henne att tycka det var jobbigt att gå hem, för att hon kände sig tillfullo omtyckt i sitt hem, även om sina föräldrars beteende också kan vara en betydande faktor.

Att vilja något annat

Jag kör lite konstig ordning, för här kommer mitt fjärde citat. Det är från sidan 225:

"Jag längtade efter att bli stor. Jag skulle aldrig ha det så här när jag blev vuxen."

Vad Leena tänker här är, enligt mig, väldigt positivt! Jag menar inte att hon och hennes syskon hade tur som fick gå igenom så mycket skit som de fick, självklart inte. Inga barn förtjänar att uppleva och se så mycket hemskt som de, inte bara för att det påverkar ens uppväxt mycket negativt, utan även för att det är något man sedan tvingas bära på hela livet. Sådana minnesbilder raderas inte i första hand. En annan konsekvens som jag tror inte är helt ovanlig, är att barn som växt upp under liknande förhållanden, på något sätt ger upp och tappar hoppet om att någonsin bli lyckliga och känna trygghet. Kanske börjar de själva dricka för mycket, tänker att de aldrig ska skaffa familj men träffar fel partner och till slut sitter de i samma sits som deras föräldrar en gång gjorde. Därför tycker jag att det är skönt att höra att Leena har ett mål - hon ska inte ha det så här när hon blir stor. Hon vill inte utsätta sina barn för den otrygghet och det fysiska och psykiska våld som hennes mamma och pappa utsatte varandra och sina barn för. Hon pratar även om den kö som hon tänker sig själv stå i. Jag uppfattar det som en slags kö till livet, Leena verkar nyfiken på livet. Hon verkar vilja bli något större, komma bort, upptäcka nytt.

Självklart kan man inte vara säker på att inte Leena blir en av dem som ger upp. Men förhoppningsvis håller hon fast vid tanken om att få ett bättre liv än hennes föräldrar fick.

Att ha någon som bryr sig

Jag börjar med mitt andra citat, som är taget från sidan 99:

"Magistern var inte en lärare, han var en pappalärargud."

Just med tanke på allt Leena tvingades gå igenom under sin barndom - att leva under fattiga förhållanden med alkoholiserade föräldrar som inte precis vet hur man skapar trygghet i ett hem - så tror jag att det var otroligt viktigt, kanske till och med livsavgörande, att hon hade någon eller några männsikor i sin närhet, som faktiskt brydde sig om henne. Jag tror att det rentav kan ha varit det faktum att Leena kände några människor som faktiskt förstod och kunde hjälpa till, som gjorde henne stark nog att över huvud taget ta sig igenom sin hårda uppväxt, utan att fullständigt bryta ihop. Alla har nog någon gång gått igenom en jobbig tid, och kan hålla med om hur skönt det känns om det finns någon som vill hjälpa till genom att lyssna, hitta på något eller helt enkelt bara finnas där.

Ett exempel är för Leena hennes magister. Magistern såg Leena, han lyssnade, pratade med henne när han såg att hon mådde dåligt. Hon kallar honom till och med för pappalärargud, och bara det säger väl en hel del? Jag tror att det var han som bidrog till att göra skolan till en fristad för Leena, där hon till och med trivdes bättre än i sitt eget hem. Hon hade roligt i skolan, samtidigt som hon kände sig trygg.

Andra människor som jag tror hade enorm betydelse för Leena, var hennes bästa kompisar Åse och Riita. Eftersom de tre gick igenom ungefär samma sak, så kunde de söka stöd hos varandra - dels som personer, men även i varandras hem eftersom de sov tillsammans hos varandra när de bara inte stod ut med att vara hemma själva.

bli straffad av att försöka rädda någon som man älskar.

sid 200

"Jag höll fast Terrie i halsbandet och kämpade med skräcken.
Ingen fara. Släpp honom. Hundar grejar sånt där själva.
Snälla mamma.
Seså, släpp honom nu Leena svarade hon.
Snälla mamma.
Var inte så hysterisk Leena.
Jag skämdes för att jag var rädd och släppte.
Terrie kastade sig över Henry. Han visade tänderna och saliven skummade ur munnen. Henry morrade. Terri attackerade. Då öppnade Henry sitt enorma gap och kastade sig över Terri. Hundarna tumlade runt på golvet. Sedan försvann Terries huvud in i Henrys mun. Terrie gnydde till och paniken sköt som iväg mig som en kanonkula. jag drog och slet i Terrie. Slog på Henry och ropade. Hjälp!
Ingen fara hörde jag Solveig säga. Sedan kände jag pappas fasta hand om tröjan på ryggen. Han vände mig om och gav mig en rungande örfil. Sedan blev det tyst.
Jag låste in mig med Terrie i ett rum. vi satt på golvet. När jag klappade honom på halsen försvann hela mitt pekfinger in i hans hals. Jag stängde in Terri i rummet och gick till mamma. Hon var packad och varken såg eller hörde mig."

Först får jag säga, ja jag vet att det var ett långt citat. men jag fick inte med allt som jag ville om jag inte skrev ner hela. sen blev jag fast för all som stod med, så jag ville inte ta bort nått, för jag tyckte allt kändes så viktigt i detta citat, i alla fall för mig.

Detta är ju bara ett till bevis för hur dåligt Leena har det. och när jag läste detta drabbades jag nästan av panik. för visst, hundar kan klara saker själva, men i bland kan det gå över styr (precis som med människor) när någon inte vill ge sig. Och lena vill ju inte släppa Terrie för att hon vill skydda han. men att inte någon av hennes föräldrar kunde fattat det gör mig väldigt besviken. och sen slägger hon (får la säga att jag hade nog gjort samma sak om jag var henne. ) och sen börjar ju hundarna att bråka och först verka allt gå okay, det är under kontroll och det händer inga farliga grejer. Tills Henry biter tag i Terries huvud, och när Leena hör sin hund gny följer hon ju bara sina instinkter och försöker att rädda Terrie som hon älskar. hon Verkar inte veta vad hon ska göra, men sen roppar hon på hjälp som jag tycker är bra, men sen när Solveig säger att det inte är någon fara blir jag såå arg och sen när hennes pappa ger Leena en örfil för att hon försöker att rädda den hon älskar, då blir jag rent av förbannad. För så gör man inte som förälder! för det första tar man inte och slår sina barn, och sen för det andra inte, inte, inte när hon gör nåtgot som i alla fall jag anser vara rätt, att rädda någon som står henne varmt om hjärtat.

Får kanske också säga att hade detta hänt mot någon av mina hundar skulle jag göra precis samma sak som Leena. jag skulle försöka rädda dem, inget annat. kanske därför jag fastnade för detta citat.

Det är lika bra att ha den direkt intatuerad. Så är man alltid finklädd, och så slipper man köpa dyra tröjor.

Sid 78

”Jag gapade, där satt en liten mörkgrön krokodil med röd tunga och såg glad ut ovanför hans vänstra bröst. Världens dyraste och finaste klädmärke sa Tomas. Det är lika bra att ha den direkt intatuerad. Så är man alltid finklädd, och så slipper man köpa dyra tröjor.”

När jag läste detta började jag nästan skratta. För att jag verkligen gillar Tomas sätt att tänka och jag tycker verkligen att alla borde tänka så, i alla fall lite. Då menar jag inte att jag tycker att alla ska sticka iväg och tatuera sig, utan just att man ska tänka att man inte behöver ha dyra märkeskläder för att vara fin, man kan vara fin i vad som helst och vilket märke det än är i.

Men detta är ett problem som jag tror växer mer och mer, speciellt hos ungdomar. Det finns liksom vissa klädmärken som man ska ha, och vissa klädmärken som man inte ska ha helt enkelt. Sen så visst, missuppfatta mig inte fel, det finns jättebra märken som är billiga och bra på alla sätt och visst ibland kanske man vill ha just den tröjan. Men jag tror också att många handlar efter vad det är för märken och så vidare. T.ex. när det kommer till skor och speciellt converse och liknande skor är jag en riktig märkesbög, för jag skulle inte kunna tänka mig att köpa ett par converse liknande skor om det inte var riktiga converse även om de är mycket billagare, snyggare, har bättre kvalité. Utan jag kan tänka mig att lägga några 100kr extra för att just få ett par äkta converse. Jag tycker det känns korkat, men det är sån jag är. Jag tror att jag inte är den ända som tänker på detta sätt när man är och handlar.

Ni som läser detta får gärna rätta mig om ni tycker att jag har fel. Men det är så jag har fattat det hela när det gäller märkeskläder.

Julen ska vara en bra och rolig dag. man ska riktigt längta till julen!

Sid 101

”Julen brukade vara rolig men nu var pappa full precis hela jullovet. De bråkade. Pappa sluddrade fitta. Hora. Fitta. Hora. Mamma spydde tillbaka horunge, ynkrygg. Jag skämdes och kollade så att balkongdörren och fönsterna var stängda. Jag låste dem och drog för gardinerna.”

Jag blir så ledsen när jag läser detta. för att för mig så är julen väldigt viktig, det är en dag på året som man får en chans att verkligen vissa hur mycket alla i familjen och släkten betyder för en. För visst att många tänker på alla julklappar när dom tänker på jul, men jag tror också att många tänker på all kärlek som man känner från familj och släkt. Att se alla glada och bara njuta av den tiden man har tillsammans i det mörka och trista vintervädret.

Men att Leena inte känner denna kärlek gör mig ledsen. Att föräldrarna ska bråka och supa till och med på jul gör mig arg och ledsen. För hur eländigt allt än kan tänkas vara så tycker jag att alla borde förtjäna en bra jul. Och jag tror faktiskt att det inte är så svårt att vara sams i alla fall 1 dag på året. Men det är ju bara vad jag tycker och tror. Men jag blir fortfarande ledsen när jag läser detta. För jag tycker verkligen att Lenna förtjänar en bra och rolig jul, utan sprit, bråk eller svordomar.

Allt kan inte alltid gå som planerat, och det är ju det som är roligt! :D

Sid 12.

”I mammas närhet visste Terrie sin plats. Men mamma glömde bort sig på kvällarna. Jag såg i nyckelhålet att hon klappade Terrie under hakan och kliade honom på magen så att hans bakben cyklade. Lilla gubben. Inte tar du så stor plats viskade hon, inte är du så stor, och visst är det roligt att vi har en liten hund nu. Och till slut erkände hon för pappa, det är ju bra att jag kommer ut på promenad, trots allt.”

Jag gillade detta citat, för det är precis som det brukar gå till när man skaffar sig en hund, i alla fall gick det till så i våran familj när vi köpte våran första hund. Han fick inte vara i sängarna eller i möblerna, men nu när jag skriver detta ligger de i var sin ände av soffan och sen när vi ska gå och lägga oss så lägger sig Jesse i fotändan i mammas säng och Joppe lägger sig i fotändan på min säng. Men jag tror det brukar sluta så i många familjer. Man planerar att vara sträng och bestämmer vad de får göra och vad de inte får göra, men sen när de väl kommer hem till en och lägger sig i sägen och kollar på en med sina stora ögon kan man ju inte bara släppa ner de på golvet igen.

Men jag tror att det är så för många även i livet. Man planerar att göra så mycket med livet, men på vägen händer det saker så det inte blir så. Både bra och dåligt. Men det så ju det som är så roligt med livet, men vet aldrig vad som kan hända. Det är bara att ta en dag i taget.