''Julen brukade vara rolig men nu var pappa full precis hela jullovet''
Leena kommer hem en dag under jullovet och får bevittna ett bråk , mellan hennes föräldrar. Hennes far var väldigt vulgär och kallade mamman för olika saker. Leena skämdes så mycket så att hon kollade att balkongdörren och fönsterna var stängda. Hon låste dem och drog för gardinerna.
Det är sorgligt att Leena får bevittna detta.
ALEX
Svinalängorna
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Bra jobbat!
Jag ser att ni skrivit med lust och glöd! Jag kommer att läsa mer era inlägg och kommentarer mer noggrant under de närmaste veckorna och jag kanske skriver en och annan kommentar jag också...
In God We Trust
In Deo speramus,(i gud, vi förlitar oss)
"Men jag har hört dig be till Gud mamma. Och du säger Voi Herran Jumala, och det betyder Åh Herre Gud.""Det är sådant man säger, och alla människor ber till en Gud när de inte har någon annan utväg."
Känner sig någon träffad?
Själv som muslim så ber jag regelbundigt till gud(Allah) varje dag när jag kan, ibland hinner jag inte eller så kan jag inte.
Som det flesta sett i filmer då slutet verkar närma sig och folket blir helt desperata så ber de till gud. Varför?
Jag tror nog att folk i hopplösa situationer, eller åtminstone situationer som de inte själv kan påverka deras öde, så har man inget annat val än att förlita sig på en högre makt. Är detta verkligen riktigt tro?
Gud är förlåtande och givmild, men är det verkligen rätt att strunta i Gud och synda och strunta i sin gud, tills när läget kommer och man ångrar sig och behöver h*n, för att sedan återgå till samma levnadsvanor, utan samvete eller en känsla av skyldighet??
"Men jag har hört dig be till Gud mamma. Och du säger Voi Herran Jumala, och det betyder Åh Herre Gud.""Det är sådant man säger, och alla människor ber till en Gud när de inte har någon annan utväg."
Känner sig någon träffad?
Själv som muslim så ber jag regelbundigt till gud(Allah) varje dag när jag kan, ibland hinner jag inte eller så kan jag inte.
Som det flesta sett i filmer då slutet verkar närma sig och folket blir helt desperata så ber de till gud. Varför?
Jag tror nog att folk i hopplösa situationer, eller åtminstone situationer som de inte själv kan påverka deras öde, så har man inget annat val än att förlita sig på en högre makt. Är detta verkligen riktigt tro?
Gud är förlåtande och givmild, men är det verkligen rätt att strunta i Gud och synda och strunta i sin gud, tills när läget kommer och man ångrar sig och behöver h*n, för att sedan återgå till samma levnadsvanor, utan samvete eller en känsla av skyldighet??
Pappa hade kunnat bli fotbollsproffs, men tyvärr.
"Pappa hade kunnat bli fotbollsproffs, men tyvärr."
Detta träffar inte bara mig, utan mest min egen pappa.
När min pappa växte upp, levde han inte i de bästa förhållanden.
Han levde när det var krig, då fattigheten och hungern var stor i Port Said i mitt hemland Egypten.
Jag kommer ihåg hur han alltid berättade hur hans lag låg under med tre-noll och att han alltid var försenad men kom in i halvlek och avgjorde matchen. Jag kunde se lyckan när han berätta i hans ansikte. Han brukade spela barfota, eftersom på den tiden hade inte hans familj råd med fotbollskor. Han avslutade alltid berättelsen med ett dystert, "Om jag bara hade någon som ville satsa på mig, som ville hjälpa mig att bli något".
Jag tror inte vi uppskattar de förhållanden vi lever i. Vi får göra nästan vad vi vill. Vi får äta fem mål om dagen, om vi orkar och hinner med. Vi har ett eget rum, majoriteten iallfall. En egen data. Minimalt ansvar.
Men på min pappas tid, ungefär den tiden då Svinalängorna utspelade sig, så hade man inte samma möjligheter att uppfylla sina drömmar och ambitioner. Vilket vi borde uppskatta mer.
Detta träffar inte bara mig, utan mest min egen pappa.
När min pappa växte upp, levde han inte i de bästa förhållanden.
Han levde när det var krig, då fattigheten och hungern var stor i Port Said i mitt hemland Egypten.
Jag kommer ihåg hur han alltid berättade hur hans lag låg under med tre-noll och att han alltid var försenad men kom in i halvlek och avgjorde matchen. Jag kunde se lyckan när han berätta i hans ansikte. Han brukade spela barfota, eftersom på den tiden hade inte hans familj råd med fotbollskor. Han avslutade alltid berättelsen med ett dystert, "Om jag bara hade någon som ville satsa på mig, som ville hjälpa mig att bli något".
Jag tror inte vi uppskattar de förhållanden vi lever i. Vi får göra nästan vad vi vill. Vi får äta fem mål om dagen, om vi orkar och hinner med. Vi har ett eget rum, majoriteten iallfall. En egen data. Minimalt ansvar.
Men på min pappas tid, ungefär den tiden då Svinalängorna utspelade sig, så hade man inte samma möjligheter att uppfylla sina drömmar och ambitioner. Vilket vi borde uppskatta mer.
Vändningen
Pappa gav ett nytt nykterhetslöfte. ett äkta.
Och mamma trodde på honom.
Om han slutade så slutade hon.
Och då skulle hon banta också.
S243
när jag läste detta trodde jag faktiskt att hela historien skulle vända och istället för att gå emot hela Leenas liv men tyvärr hände inte detta och det har varit tider i mitt liv som har varit svåra och jag har känt mig totalt splittrad men då har det alltid varit en tid då allting har vänt men detta hände inte i boken och det tyckte jag var sorgligt.
Nicke kommer till klassen
Klassen förvandlades. Killarna blev frivilliga medlemmar i Nickes liga och fick nya namn; SadistMagnus, SpringJonasett, SpringJonastvå och Störbjörn. Bo-Peter Rosén blev värst av alla, Han blev Nickes bästis.
Sidan 90
Jag tycker att detta citatet är både ironiskt roligt och skrämmande sant och det är likadant nu för tiden.
Det jag tycker är roligt är namnen som pojkarna får särskilt "Sadist Magnus" för det är uppenbart att dessa små barn inte förstår innebörden med "sadist" och hur han bara numrerar "springpojkarna" tycker jag är humoristiskt.
Och det jag menar med att det är skrämmande är att även idag är det en person i en klass som alla vill vara med och gör allt för att få som de vill och detta tycker jag är sorgligt .
Och det jag menar med att det är skrämmande är att även idag är det en person i en klass som alla vill vara med och gör allt för att få som de vill och detta tycker jag är sorgligt .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)